Vi människor har både en önskan och ett behov av att förstå våra upplevelser. Om vi plötsligt känner oss illa till mods, känns det lite bättre när vi förstår att det exempelvis är för att vi ska göra någonting som känns lite obekvämt, som att gå till tandläkaren eller på en arbetsintervju. Jag tror att det är ett av skälen att rubriken på det här inlägget är en vanlig googling. Och även om det i grunden är hjälpsamt kan det finnas fällor och problem med att ägna sig åt att analysera sina upplevelser med för stor hängivenhet och tvärsäkerhet.
Situationell och känslomässig medvetenhet är hjälpsamt
Att stanna upp vid, och ta perspektiv på sina inre upplevelser (tankar, känslor, kroppsliga reaktioner och impulser) bidrar till ditt lugn, och gör det lättare att handla ändamålsenligt. Den klassiska övningen: Situationsanalysen; att skriva ner vilken situation var, och vad som hände i dig – vad du tänkte och kände – och vad du sedan gjorde och hur det fungerade på lång och kort sikt, kan ge klarhet och perspektiv och vägleda konstruktiva handlingar framöver. Till detta kan man sedan addera att våga uppleva, närvara och ibland engagera sig i och/eller uttrycka sina känslor.
Ska det då stå stress eller ångest i rutan?
Jag är av uppfattningen att fler ord inte är en nackdel när vi ska fånga känslorna i ett givet ögonblick. När det gäller språknormen kopplat till olika beskrivande ord: rädd, orolig, stressad etc, så kan det vara bra att dels att lära känna de gemensamma idén och betydelsen av grundkänslorna, t ex: glad, intresse, förvåning, ledsenhet/sorg, rädd, ilska, skam, avsky/avsmak, som ju visat sig återkomma i de flesta kulturer i världen.Samtidigt som man också kan ha nytta av att närma sig och benämna sina egna känslor på ett tillåtande, nyfiket och kreativt sätt. Nyfiken på känslor, läs mer här.
Vad som är viktigare än vilket ord du använder
…är betydelsen du kopplar till det. Det är ofta funktionellt att tänka på känslor som signaler du får från dig själv om situationen – där kan det finnas viktig information om dig själv, omgivningen och dina behov. Men så är det inte alltid – precis som du inte måste lyssna på obskyr piratradio bara för att den sänds ut i etern, så måste du inte alltid lyssna på dina egna känslor. Oroskänslan och tanken om att du är tråkig som kommer när du presenterar dig på kursen på jobbet måste du inte göra något med, alls. Rädslan att du kommer bli lämnad om du närmar dig personen du tycker om behöver varken betyda att så är fallet – eller att du lägger benen på ryggen.
Låt inte känslorna ta över rodret
Det är bra att påminna sig om att känslor inte måste styra hur vi gör saker, om vi inte vill att de ska det. Sen skadar det inte att ha en smula ödmjukhet över hur svårt det ibland kan vara att stå kvar när benen vill springa eller uttrycka sig respektfullt när man kokar inombords. Hör av dig om du vill ha hjälp med att förstå och hantera dina känslor och din situation, oavsett om det är ångest eller stress du känner.
Bloggen tar nu semester några veckor. Kom ihåg: En sommar går fort så vänta inte…
I dagens blogg tittar vi närmare på en intressant avhandling om psykisk ohälsa i arbetslivet hos personer med ADHD av Martin Olsson, som nyligen försvarats vid Stockholms universitet.
Ungefär 5% av personer i arbetsför beräknas uppfylla kriterier för ADHD. En stor mängd arbetsinriktad forskning har konstaterat att denna grupp löper en förhöjd risk för problem med psykisk ohälsa med kopplingar till arbetet. Till exempel har de mer stressrelaterade problem med energi och utmattning samt på gruppnivå ofta flera gånger så många sjukfrånvarodagar årligen jämfört med personer utan ADHD.
Trots detta finns begränsat med kunskap om hur personer i denna grupp upplever olika aspekter av sitt arbete, och vilka interventioner och stöd utöver medicinering som kan minska problemen.
I arbetet med sin avhandling har Martin Olsson dels undersökt hur personer med ADHD upplever olika aspekter av sitt arbete och hälsa och dels i ett par studier provat ut och testat en digital behandling ämnad att hjälpa personer i gruppen att fungera och må bättre på arbetet.
ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som innebär problem med uppmärksamhet och koncentration, med eller utan problem som rör hyperaktivitet. Det innebär problem på en nivå som försämrar fungerandet i flera viktiga livsdomäner; så som hem, skola, arbete, sociala relationer och fritid. ADHD symtom debuterar i barndomen, före 12 års ålder, och ofta ännu tidigare – men uttrycket och påverkan på funktion och mående kan förändras under livet. ADHD fastställs vanligtvis av efter en bred utredning med flera informationskällor och involverar flera yrkesgrupper, så som läkare, psykolog.
Upplevelser av arbetsrelaterade problem vid ADHD
I Olssons första studie framkom tre övergripande teman i de intervjuades beskrivningar. Det första temat var svårigheter kopplade till de kognitiva kärnproblemen vid ADHD; uppmärksamhet, koncentration och impulsivitet/hyperaktivitet. Kanske mer oväntat lyftes problem med känsloregleringen som ett andra tema, som inkluderade ångest, rädsla för misstag och misslyckanden i kombination med hög inre press. Det tredje temat rörde social hyperkänslighet som är teman som rör hur många upplevde en konstant ökad stress i sociala sammanhang på arbetet, som bland annat handlade om föreställda eller verkliga negativa värderingar från andra, upplevelser av att vara “för mycket” samt vånda kring faktiska klavertramp och sociala blunders.
I tillägg framkom att en återkommande svårighet i gruppen var att klara av att göra balansgången mellan kraven i privatliv och familj och arbetet.
Går problemen med arbetsrelaterad psykisk ohälsa vid ADHD att behandla?
Första studien testade en pilotversion av en ny digital intervention vid namn “ADHD på arbetet”. Denna intervention byggde på tidigare KBT behandlingar anpassade för gruppen, och hade tre övergripande fokus:
Lära ut och implementera strategier som kompenserar för funktionsnedsättningen och förbättrade hanteringen av prokrastinering, organsation/planering och prioriteringar.
Stresshantering och återhämtning, som syftade till att minska stressrelaterade reaktivitet, öka återhämtning/återhämtningsförmåga samt förbättringar av sömn.
Förbättra reglering av känslor och emotioner, vilket innebar arbete med teman som perfektionism, självmedkänsla och assertivitet (sunt självhävdande).
Interventionen gavs i form av internetförmedlat och av kliniker väglett arbete utifrån 12 olika moduler under 12 veckor, med möjlighet till att individuellt skräddarsy delar av behandlingen. Pilotstudien kunde visa på statistikt säkerställda skillnader mellan för- och eftermätningar på valda utfallsmått.
Andra studien jämförde i ett klart större sample (ca 240 deltagare) en förbättrad version av interventionen i den första studien med, dels en kontrollgrupp som stod på väntelista, och dels en digitaliserad intervention som bygger på medveten närvaroträningen från Hesslingers behandling. Båda behandlingarna gav en signifikant effekt på så väl livskvalitet som olika kategorier av symtom på psykisk ohälsa jämfört med väntelista. Data är dock ännu ej publicerad, och effekterna därför svåra att värdera för undertecknad i nuläget. Författaren till avhandlingen meddelar att effektstorleken för bägge interventionerna jämfört med väntelista var medelstora till stora.
Några av författarens slutsatser
Studiernas resultat stödjer bilden av känsloreglering som en central del av arbetsrelaterad psykisk ohälsa, men också hur psykisk ohälsa på arbetsplatsen vid ADHD kan förstås som en kumulativ process där svårigheter på flera områden, och krav i flera domäner (exv hem och arbete) samspelar och försämrar anpassningsförmågan.
De jämförbara resultaten mellan interventionen som fokuserade på medveten närvaro och den modulbaserade KBT-interventionen leder författaren till slutsatsen att bägge behandlingarna, på lite olika sätt, påverkat de bakomliggande mekanismer, som leder till problem med funktion och hälsa på arbetet vid ADHD – i detta fall avses att självregleringsförmågan (kognitiv- och emotionell-) stärkts på olika vägar.
Forskningen bidrar även till utökad kunskap som kan vara användbar vid arbetsfokuserad KBT.
Kontakta oss
Hör av dig om du är intresserad av att prova någon av dessa behandlingar – eller representerar en arbetsgivare med önskemål om att ta reda på mer om hur du kan stötta dina medarbetare. Ett kortare konsultationssamtal gör vi gärna och kostnadsfritt. Vi erbjuder även olika behandlingar vid ADHD problem, så väl som arbetsfokuserade interventioner. Vi genomför även neuropsykiatriska utredningar av vuxna, i vissa fall.
Oscarsson, M., Nelson, M., Rozental, A., Ginsberg, Y., Carlbring, P., & Jönsson, F. (2022). Stress and work-related mental illness among working adults with ADHD: a qualitative study. BMC Psychiatry, 22(1), 751. https://doi.org/10.1186/s12888-022-04409-w II.
Oscarsson, M., Hammarbäck, S., Blom Wiberg, K., Rozental, A., Ginsberg, Y., Carlbring, P., Andersson, G., & Jönsson, F. (2025). Web-Based Stress Management for Working Adults With Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder (ADHD): Single-Arm, Open Pilot Trial. JMIR Formative Research, 9, e66388. https://doi.org/10.2196/66388 III.
Oscarsson, M., Monasterio, F., Wall, K., Rozental, A., Ginsberg, Y., Carlbring, P., Andersson, G., & Jönsson, F. (Manuscript). Internet-Delivered Cognitive-Behavioral and Mindfulness-Based Stress Management for Working Adults with ADHD: A Randomized Controlled Trial.
Negativa händelser kan fortsätta att påverka oss trots att de är över. Detta sker ofta i situationer som på olika sätt påminner om händelserna. Vi kan inte förändra det som skett, men det går att påverka sättet vi relaterar till det – och det går att lägga till nya erfarenheter. I det här inlägget läser du mer om en ny studie som tittade närmare på i vilken utsträckning olika psykologiska arbetsmetoder som fokuserade på negativa minnen kring prestationer påverkade rädsla för misslyckande.
Bakgrund
Negativa autobiografiska minnen, även icke traumatiska, har i tidigare forskning kopplats till olika ångestproblem, t ex social fobi och generaliserat ångestsyndrom. Det finns stöd i tidigare forskning för att hantera dessa med olika imaginativa metoder, t ex imaginativ exponering och imaginativ rescripting. Nyare kunskap har pekat på att effekten av dessa interventioner dels skulle kunna vara kopplad till något som kallas “prediction error”, sk förväntansbrott – vilket innebär att ett utfall som bryter mot det (av hjärnan) förväntade skapar starkare inlärningseffekter och mer förändring.
Annan minnesforskning har lyft fram att aktivering av en minnesstruktur öppnar ett tidsfönster inom vilket minnet är mer känsligt för påverkan (ie. reconsolidation window), vilket också framgångsrikt gjorts för påverkan av rädslominnen i tidigare forskning. Med detta som utgångspunkt ville en polsk forskargrupp utforska ifall lite olika variationer av imaginativa metoder skilde sig i effektivitet.
Mer om den aktuella studien
I studien randomiserades 180 unga vuxna med hög rädsla för misslyckande till tre olika interventioner: imaginativ exponering (IE), imagery rescripting (IRs) eller imagery rescripting med en 10 minuters fördröjning (IRs-delay), där fördröjningen var tänkt att förstärka påverkan på minnesrekonsolidering. Deltagarna genomförde fyra sessioner under två veckor och följdes sedan upp efter tre respektive sex månader.
Resultaten visade att samtliga interventioner ledde till minskad rädsla för misslyckande, lägre nivåer av skuld och skam samt minskad fysiologisk stressreaktion kopplad till de negativa minnena. Effekterna kvarstod även vid uppföljningarna. Däremot fann forskarna inget stöd för att den fördröjda rescripting-varianten gav starkare effekt än vanlig imagery rescripting. Tvärtom verkade standardversionen av IRs ge något mer stabila förbättringar över tid.
“Förvåning” förknippad med större effekt
En särskilt intressant observation var att graden av “prediction error” – alltså upplevelsen av att något oväntat sker i den imaginativa omarbetningen – predicerade starkare terapeutisk förändring i rescripting-grupperna. Detta ger stöd för teorin att emotionell förändring inte enbart handlar om exponering för minnet, utan också om att skapa nya erfarenheter som bryter mot tidigare (negativa) förväntningar. Något som passar väl ihop med nyare teorier om exponering (läs mer om det i bloggen).
Studien bidrar därmed till ökad förståelse för hur imaginativa interventioner kan påverka autobiografiska minnen och minska långvariga negativa emotionella mönster, även när minnena inte är traumatiska i traditionell mening.
Hör av dig om du vill veta mer eller få hjälp med rädsla att misslyckas
På KBT Struktur är vi vana vid att möta klienter med olika former av ångest- och traumaproblem. Hör av dig till oss om du vill ha veta mer om våra arbetssätt. Du kan ringa oss, eller boka en tid för ett första samtal eller en kostnadsfri konsultation på telefon. Läs mer här.
Referens
Bączek, Julia, et al. “Imagine yourself as a little girl…—efficacy and psychophysiology of imagery techniques targeting adverse autobiographical childhood experiences-multi-arm randomised controlled trial.” Frontiers in Psychology 16 (2025): 1710963.
För inte så länge sedan kom en viktigt och intressant studie om KBT. Cuijpers med fler (2025) ville undersöka resultaten från randomiserade kontrollerade studier för KBT-behandling vid en bredd av olika problemområden. Något som sticker ut med deras studie är storleken på det analyserade underlaget: 33000 deltagare. Jämfört med en ordinär behandlingsstudie är det uppåt 500 gånger fler deltagare. Innan vi tittar på resultaten av studien ska vi uppehålla oss lite mer kring varför det är viktigt.
Många kliniska forskningsstudier på psykologisk behandling har problem med ett begränsat antal deltagare, något som ofta gör att slutsatserna från enskilda studier blir mer osäkra. Framförallt när det gäller möjligheten att säga något om större kliniska populationer, exempelvis “alla personer med hälsoångest”. Ett litet stickprov innebär alltid en större risk att man i studien inte på ett rättvisande sätt fångat den tänkta målgruppen, för exempelvis en KBT-behandling.
Studiens resultat
Cuijpers metaanalys sticker i detta avseende ut med sina 33000 deltagare från 375 studier. Ungefär hälften av dessa har i denna studie fått en behandlingsinsats utifrån KBT, och resterande har antingen stått på väntelista eller fått sedvanlig behandling. Storleken på behandlingseffekten varierade mellan liten och medelstor, för bipolärt syndrom och psykossjukdom till stor-mycket stor effekt, för PTSD och fobier. Effekten var stor för depressioner, ätstörningar, OCD och ångestsyndrom (paniksyndrom, social ångest och generaliserad ångest). Skillnaden i jämförelsen var generellt sett något mindre när KBT jämfördes med sedvanlig behandling istället för väntelista, vilket kanske inte var så oväntat.
Slutsats
Cuijpers med flera (2025) drar slutsatsen att KBT sannolikt var effektivt för att behandla depressioner, ångestsyndrom, fobier, ätstörningar och PTSD och OCD; och troligtvis effektivt för behandling av bipolära och psykotiska syndrom.
Cuijpers, P., Harrer, M., Miguel, C., Ciharova, M., Papola, D., Basic, D., … & Furukawa, T. A. (2025). Cognitive behavior therapy for mental disorders in adults: A unified series of meta-analyses. JAMA psychiatry, 82(6).
De flesta människor upplever ett flertal känslor under en dag. Som ett exempel kanske vi går upp på morgonen och kanske känner oss trötta och hängiga, vi tar en dusch och känner oss mer avslappnade och efter det känner vi njutning och nöjdhet när vi dricker morgonkaffet. På vägen till jobbet fastnar vi i en bilkö och börjar känna oss frustrerade, och framme vid jobbet känner oss på bättre humör när vi läser ett trevligt mail från en kollega.
Tidigare forskning har identifierat att positiva och negativa känslor klingar av i olika takt. Till exempel tenderar glädjen vi får från en ny pryl, t ex ett klädesplagg – eller att vinna på lotto sjunka undan relativt snabbt. Detta har förklarats med teorier som lyfter skillnanden i positiva och negativa känslors funktion, där negativa känslor framförallt finns till för att hålla oss vid liv i ett kort till medellångt perspektiv – och därför ofta får starkare signalvärde. Positiva känslor driver visserligen handlingar som kan öka överlevnadschanserna långsiktigt – men på en längre, mindre trängande tidsskala. Du läser mer om detta i inlägget om broaden-build teori – se inlägg.
På bilden uttrycks positiva känslor av chimpans och Jane Goodall, som nyligen lämnade oss.
Tidigare forskning har visat på en snabbare avklingning av positiva känslor än negativa, men metodologiska problem gör att säkrare slutsatser om att negativa känslor dröjer sig kvar längre är svårt att dra. Detta var utgångspunkten för Elizabeth Yartsevs med fleras nya studie på området som publicerades 2025.
Ny studie på området bidrar med viktig kunskap
I sina studier presenterade i artikeln “Letting go of the negative, holding on to the positive” testade man på ett listigt sätt denna hypotes. Hundrafem personer rekryterades till studien. Proceduren i experimentet hade tre faser, där varje deltagare i varje fas visades 10 positiva, 10 negativa och 6 neutrala bilder från ett bibliotek av bilder som använts och validerats i tidigare studier. Bilderna presenterades slumpmässigt, och för varje deltagare gjordes sedan ett urval av de två mest positiva och två mest negativa bilderna för fortsättningen av experimentet. Dessa bilder visades sedan upprepade gånger under en viss tid och deltagare rapporterade direkt efteråt sina reaktioner. I en avslutande fas av experimentet fick deltagarna svara på frågor om bland annat skulle fånga in individuella skillnader i ångestnivå.
I en andra studie replikerades upplägget i studie ett med ett tillägg inför den andra fasen i experimentet. Hälften av deltagarna utsattes där en stressmanipulation där de blev ombedda att föreställa sig att de skulle gå på en intervju för sitt drömjobb, och snart beskriva sina styrkor och svagheter inför en panel av talexperter som fanns med på videolänk. Detta är ett beprövat sätt att inducera en negativ känsla – och väcker generellt sett en tydlig negativ känslomässig reaktion hos deltagare.
Vad kom man fram till i studien?
Hypotesen att positiva känslor skulle klinga av snabbare än negativa vid upprepad presentation bekräftades i bägge studierna.
Studierna kunde också på två olika sätt bekräfta att denna effekt blev starkare för individer var självskattningar indikerade att de var mer ångestbenägna – och för de individer som i studie två utsattes för det ångestinducerande stresstestet i studie 2. Två exempel som alltså bägge tydde på att en högre nivå av ångest ytterligare förstärker skillnaden i hur fort positiva och negativa känslor avklingar.
Forskarna menar på att studien illustrerar hur vår önskan och längtan efter välmående hindras av våra evolutionärt utvecklade system för att överleva hot och faror. Vidare att det finns individuella skillnader i denna obalans, som gör det lättare för vissa individer att bättre balansera vår fallenhet åt överlevnad, och “vällevnad”. Vidare menar man på att det behövs mer forskning kring denna obalans och vilken roll snabbt avklingande positiva känslor kan tänkas ha i kliniska populationer och psykologisk behandling av dessa tillstånd.
Kontakta oss gärna
På KBT Struktur arbetar har vi kunskap och erfarenhet av att använda metoder som addresserar denna obalans på olika sätt. Exempelvis genom olika former av evidensbaserad behandling av ångestsyndrom eller metoder för att förändra problem med låg positiv affekt. Vi föreläser och utbildar även på dessa områden.
Huvudskador i samband med fall, olyckor eller våld kan leda till långvariga eller permanenta hjärnskador. Dessa skador medför ofta fysiska, känslomässiga, kognitiva och beteendemässiga förändringar. Det kan röra sig om förändrad motorik eller tal, fatigue, ökad irritabilitet/aggression, ångest och depression. Den drabbade kan få problem med minne, uppmärksamhet, beslutsfattande och problemlösningsförmåga. Sammantaget kan detta innebär en markant förändring av personligheten, vilket kan bli en stor utmaning för närstående. Detta tillsammans med ett ökat behov av praktiskt och emotionellt stöd blir för många anhöriga överväldigande.
Två fåglar på en kvist
Dessa förändringar kan för den anhörige ge upphov till vad som i litteraturen kallas tvetydig förlust. Tvetydig därför att personen faktiskt fortfarande finns – och på samma gång är förändrad och förlorad. Något som dessutom kan vara svårt för andra att förstå smärtan i. Hanterandet av denna sorg kan försvåras av bristande förståelse från omgivningen och känslor av skuld och skam över att uppleva en förlust (när personen fortfarande finns). Liknande upplevelser kan drabba anhöriga till personer som drabbas av exv av stroke eller demens och andra neurodegenerativa sjukdomar.
En kvalitativ studie (Gilmour & Norman, 2025) prövade en avgränsad intervention som innefattade uttrycksfullt skrivande. Syftet med skrivinterventionen är att få igång sorgeprocesser som gör det möjligt att utveckla och anpassa det relationella bandet. I denna studie gjordes detta genom skrivandet av två brev. Brev ett var fokuserat på att skriva om känslor och upplevelser av hur relationen var före förändringen, och att ta avsked från detta. Efter två veckor skrevs ytterligare ett brev, denna gång fick de anhöriga skriva ett föreställt svar från den drabbade innan den fick sin skada. Breven gavs med instruktioner som var tänkta att stödja känsloaktivering och -reglering i samband med skrivandet.
Breven och upplevelsen av att skriva analyserades sedan av forskarna. De lyfter fram fyra centrala teman: att få sorgen bekräftad, att hitta utrymme att sörja, integrering av upplevelse/historia samt det svåra – men nödvändiga i att skriva.
Slutsatsen av studien är att studien bidrar med kvalitativ och begränsad kunskap om att uttrycksfullt skrivande kan hjälpa anhöriga som drabbats av tvetydig förlust, och att detta behov inte verkar tillgodoses av sjukvården. Fler studier på metoden behövs för att kunna ringa in hur effektiv behandlingen var – och vilka delar som var bidragande.
Du är välkommen till oss om du upplever problem med tvetydig förlust eller liknande besvär och önskar stöd och hjälp med med ditt sorgearbete.
Referens:
Gilmour, E., & Norman, A. (2025). Reconnecting to the Person Before Acquired Brain Injury: A Continuing Bonds Grief Intervention. The Family Journal, 10664807251349843.
En förlossning är en stark upplevelse, som ofta innebär en stor kroppslig och mental påfrestning. Vanligtvis går allt bra, och återhämtning och omställning till en ny vardag upplevs av föräldrarna hanterbar. Tyvärr medför en del förlossningar kvardröjande negativa känslomässiga reaktioner som förutom att de innebär ett lidande och försämrad funktion också kan påverka bonding mellan förälder och spädbarn i negativ riktning.
Vad vet vi om traumatiska förlossningar?
en tredjedel beskriver sin förlossning som traumatisk
3-4% av kvinnor uppfyller kriterier för PTSD i efterföljden av förlossning
ungefär hälften i denna grupp har återhämtat sig spontant de första 10 månaderna efter förlossning
Vad vet vi om riskfaktorer kopplat till traumatiska förlossningar?
Frankham et al (2023) går i bakgrunden till sin studie av effekterna av PTSD på mödra-barn relationen igenom olika faktorer som ökar risken för traumatiska förlossning, och utveckling av PTSD. Följande faktorer lyfts fram:
Den subjektiva upplevelsen av förlossningen är viktig
Rädsla inför förlossning, upplevd kontrollförlust-, lågt upplevt stöd- och stark smärta under förlossningen innebär en ökad risk
Medicinska komplikationer i samband med förlossning innebär en ökad risk
Negativa upplevelser av vården och/eller bemötandet innebär risk
Vad är förlossningsutlöst PTSD?
Förlossningsutlöst PTSD är att i efterföljden av en traumatisk förlossning utveckla symtom på PTSD som har en varaktighet på minst en månad. För att diagnoskriterier ska vara uppfyllda behöver symtom skapa ett lidande och/eller hindra fungerandet i vardagen. Följande symtom är typiska för posttraumatiskt stressyndrom:
Återupplevanden i form av flashbacks, påträngande minnesbilder, mardrömmar eller stark kroppslig och/eller känslomässig reaktivitet på sådant som påminner om händelsen
Undvikanden av sådant som påminner om händelsen, t ex personer, platser, objekt och/eller av inre tillstånd/upplevelser; t ex minnen, tankar, känslor eller kroppsliga reaktioner.
En förändrad och negativ syn på: sig själv, omvärlden, andra människor.
Stress och överspändhet, t ex uppvarvning, irritabilitet, sömnproblem, smärta/värk, vaksamhet, rastlöshet
Vissa av symtomen ovan gör att förlossningsutlöst kan förväxlas med postpartum-depression. Vid just förlossningsutlöst PTSD är det särskilt viktigt att undersöka i vilken utsträckning förmågan att ta hand om och möta sitt barn är nedsatt.
Vad kan hjälpa vid förlossningsutlöst PTSD?
Förståelse och kunskap om PTSD och trauma kan vara hjälpsamt för den drabbade, och för en stöttande omgivning. Att tillföra resurser i form av avlastning samt praktiskt och känslomässigt stöd kan bidra till återhämtning från trauma. Exempel på det kan vara sjukskrivning som gör att en partner kan avlasta under en utökad period, avlastning som möjliggör vila och sömn, mer stöd och hjälp (till båda föräldrar) kopplat till föräldraskap samt andra trygghetsskapande insatser.
Psykologisk och/eller farmakologisk behandling av person med erfarenhet av traumaproblem och -behandling stöds av det aktuella kunskapsläget, t ex med EMDR eller Prolonged exposure. Det kan i samband med behandling finnas ett behov av särskild kompetens på området föräldraskap och små barn och/eller samverkan med MVC/BVC.
Kontakt
Kontakta oss om du har frågor om trauma och psykisk ohälsa i efterföljden av förlossning. Om du själv eller din partner har besvär med detta, eller förlossningsrädsla, rekommenderar vi också att ni lyfter detta med etablerade kontakter på BVC och/eller MVC.
Referenser
Frankham, L. J., Thorsteinsson, E. B., & Bartik, W. (2023). Birth related PTSD and its association with the mother-infant relationship: A meta-analysis. Sexual & Reproductive Healthcare, 38, 100920.
Att stå upp för sig själv, på ett balanserat och konstruktivt sätt är inte alltid lätt. De flesta har nog någon gång känt att det kan vara svårt att att respektfullt kunna säga nej till en begäran från en släkting eller vän – eller att vid oenighet kunna uttrycka sina känslor utan att agera ut. Samtidigt kan dessa ageranden ha en stor betydelse för möjligheten att uppnå personliga mål, fungera i relationer och bevara sund självkänsla.
Sunt självhävdande, konstruktiv assertivitet eller kort och gott “att stå upp för sig själv”: har visat sig vara en friskfaktor i relation till psykiatriska problem med depression och olika former av ångest. Låg grad av assertivitet, “självhävdande” hänger ihop med problem som rör emotionell instabilitet, relationsproblem och låg självkänsla.
Konstruktiv assertivitet kan beskrivas som handlingar som respekterar egna och andras rättigheter, och där de egna önskade utfallen och intensiteten i det egna beteendet skickligt regleras utifrån kontextuella faktorer, t ex hur viktig relationen är och innebörd för självrespekten.
Ny studie undersökte ifall det går att bli bättre på att stå upp för sig själv med hjälp av KBT
Deltagare till studien rekryterades via tidningsannons och delades slumpmässigt in i tre grupper med ca 70 patienter i varje grupp. Två grupper fick gå igenom en 8 veckor lång behandling, med eller utan kortare vägledning av terapeut (ca 15 minuter i veckan). Den sista gruppen var kontrollgrupp som stod på väntelista under behandlingen. Patienterna behövde vara över 18 år och fick inte vara för deprimerade utifrån självskattningsformulär.
Under de 8 veckorna fick patienterna lära sig mer om att stå upp för sig, och de fick framförallt öva på att göra detta på olika sätt, och i olika sammanhang. För att understödja övandet fick patienterna lära sig vissa färdigheter i känsloreglering och avslappning.
Lovande resultat i studien
Resultaten visade på att deltagare som genomgick behandlingen jämfört med de som stod på väntelista uppvisade en ökad mängd konstruktiv assertivitet. Vidare kunde man konstatera en minskning avseende social ångest och nedstämdhet, och omvänt en ökning av välmående jämfört med väntelista. Även om nivån av aggressiv assertivitet ökade något i gruppen, så fanns inga indikationer på att detta inneburit någon negativ behandlingseffekt. Forskarna konstatserar också att nivån ökade lite från en jämförelsevis mycket låg nivå.
Att ta med sig
Forskarna lyfter upp konstruktiv assertivitet som ett område som kan vara viktigt att fokusera på i behandling, och där KBT verkar vara en metod som kan ge positiv effekter.
Kontakta oss
Hör av dig till oss med frågor om att stå upp för sig själv, konstruktiv assertivitet eller “självhävdande”. Vi kan erbjuda färdighetsträning av den typ som beskrivs ingick i den refererade studien.
Referens
Hagberg, Tobias, et al. “Efficacy of transdiagnostic cognitive-behavioral therapy for assertiveness: A randomized controlled trial.” Internet Interventions 32 (2023): 100629
Lika ovedersägligt som det faktum att vi alla någon gång ska dö – är att vi återkommande i livet kommer att ställas inför situationer som kommer att väcka våra tankar och känslomässiga reaktioner kopplat till döden.
Med början i förskoleåldern börjar vi människor förstå döden som koncept, för att i ungefär 10-års åldern ha nått en grundläggande nivå av förståelse som vi därefter har med oss in i vuxenlivet. Åldrande och personliga erfarenheter bidrar därefter till att vidare utveckla vår relation och förhållningssätt till döden. Lev livet så att du blir vän med döden, ska Astrid Lindgren ha sagt. Tankeväckande, och kanske något utom räckhåll för den som plågas av dödsångest. Längre ner i inlägget går vi igenom om vilka processer i en KBT-behandling som ändå stegvis kan tänkas ta en person i den riktningen.
Hur vanligt är det att vara rädd för döden?
I Furer, Walker och Steins bok (2008) rapporteras följande data rörande dödsrelaterad ångest.
16% beskriver rädsla för döden
3,3% beskriver en intensiv rädsla
3,8% svarar att de är mer nervösa än andra för att dö / döden
9,8% svarar att de är något mer nervösa än andra över döden/att dö.
En stark och intensiv rädsla för döden, eller dödsångest kan vara ett problem i sig självt eller öka risken för utvecklandet av andra ångestproblem.
När blir ångest kopplat till döden ett problem?
Om vi börjar undvika platser och aktiviteter eller minnen och tankar som associeras med döden, eller låter dessa känslor styra oss på ett ohjälpsamt sätt finns risk att utveckla och förvärra ångestsyndrom. I forskning finns en del som tyder på att också undvikanden av sådant som egentligen inte känns särskilt jobbigt tyvärr kan leda i en ohjälpsam riktning och leda till starkare negativa känslor eller minskad tolerans för obehag.
Följdproblem av stark rädsla för döden eller dödsångest
Om jag inte går på bröllopet i släkten för att kyrkor och kyrkogårdar ger mig ångest försvagas kanske släktband på sikt, eller att en konflikt blossar upp.
Om jag försöker undvika kollegan på jobbet som berättat att hen är sjuk i cancer tar det fokus från mina arbetsprestationer och ökar min anspänning, och jag får kanske dåligt samvete över hur jag beter mig.
Mental upptagenhet kring tecken på somatisk ohälsa som görs för att minska risken att dö eller lindra ångest kopplat till döden kan göra att jag har svårt att hänga med i samtalet när jag umgås med mina kompisar eller min familj.
Indirekta effekter av dödsrelaterad ångest
En mer indirekt effekt av rädsla för döden eller dödsrelaterad ångest skulle kunna vara att det ökar sårbarheten för att utveckla andra mer avgränsade och specifika ångestproblem. Det beror på att ångestsyndrom ofta är kopplade till katastrofala tolkningar och övervärdering av risk för skada och död. Några exempel kan vara att; bli ihjälbiten av en hund vid hundfobi, rädsla för katastrofala konsekvenser av misstag eller smitta vid en del former av OCD, rädslan för en hjärtattack eller stroke vid paniksyndrom samt rädsla för olyckshändelser i vardagen vid generaliserat ångestsyndrom. Personer med ångestproblem tenderar att över livsspannet utveckla flera olika former av ångest, vilket har väckt tanken på att det kan finns underliggande riskfaktorer. Ett par exempel på sådana, som skulle kunna vara hjälpsamt att fokusera på i behandling av ångestproblem är repetetiva negativa tankar, perfektionism och rädsla för döden.
Ny metaanalys stärker bilden av rädsla för döden och dödsrelaterad ångest som transdiagnostisk faktor
I Menzies et al’s studie (2024) fann man en medelstor korrelation mellan psykisk ohälsa och ångest kopplat till döden. En korrelation betyder att förekomsten av det ena oftare dyker upp tillsammans med det andra (icke-slumpartat).
Forskarna såg i studien att sambandet mellan psykisk ohälsa och dödsrelaterad ångest var starkare för personer som befann sig i vårdsammanhang. Vidare var effekten nästan dubbelt så stor för personer med somatiska eller psykiatriska diagnoser. Det visade sig också vara vanligare för ångestproblem och kroppssyndrom (psykisk ohälsa kopplat till kroppsliga symtom) än för exempelvis depression.
Forskarnas slutsats blev att det kan vara viktigt att identifiera och utmana dödsrädsla hos patienter som har ett ångestsyndrom eller kroppssyndrom.
Hur behandlas dödsångest och rädsla för döden?
Till att börja med värderas problemen utifrån vilken grad av lidande och nedsatt funktion det medför. Vi tar också i beaktande i vilken grad det samspelar på ett elakt sätt med ett annat ångestsyndrom. Precis som vid andra ångestproblem så går behandlingen ut på att gradvis och i steg möta sina rädslor för döden genom exponering. De olika känslor som väcks av döden benämns och regleras efterhand mer effektivt. Nya erfarenheter processas kognitivt, och mer ohjälpsamma/rigida tankar kring döden kan på olika sätt utmanas och nyanseras. Några exempel följer nedan.
Exempel på inslag i behandling för dödsångest och rädsla för döden
behandling av ångestsyndrom som ökar rädslan för döden och/eller behandling av eventuella trauma eller kriser som innefattar död eller nästan-död
exponering för stimuli associerade med döden, exv: kyrkogårdar, filmer/böcker om döden, egna tankar om dödsögonblick mm
att utforska, nyansera och utmana tankar, uppfattningar och synsätt kopplade till döden
en ökad acceptans av döden som realitet, och av känslor kopplade till döden. Ofta tillsammans med ett ökat fokus på livet och engagemang i detta
Ett fokus på att öka resurser (hälsa, relationer, intressen, kompetenser och resiliens) och att stärka upplevd meningsfullhet och självkänsla. Detta har bland annat föreslagits utifrån Terror Management Theory.
Referenser
Menzies, R. E., McMullen, K., Riotto, G., Iliescu, S., Petrovic, B., & Remfrey, M. (2024). From dread to disorder: A meta-analysis of the impact of death anxiety on mental illness symptoms. Clinical Psychology Review, 102490.
Furer, P., & Walker, J. R. (2008). Death anxiety: A cognitive-behavioral approach. Journal of Cognitive Psychotherapy, 22(2), 167-182.
Menzies, R. E., Richmond, B., Sharpe, L., Skeggs, A., Liu, J., & Coutts‐Bain, D. (2024). The ‘revolving door’of mental illness: A meta‐analysis and systematic review of current versus lifetime rates of psychological disorders. British Journal of Clinical Psychology, 63(2), 178-196.
Har du fler frågor eller vill boka en tid
Hör av dig till oss på KBT Struktur om du har frågor om rädsla för döden och/eller vill ha hjälp att hantera dödsångest.
– en psykiatrisk diagnos är endast en beskrivning av symtom
“Varför har du huvudvärk? För att jag har ont i huvudet.” De flesta kan lägga märke till det tokiga resonemanget som ligger bakom ett sånt uttalande. Att någonting, t ex ett “benbrott”, skulle orsakas av “att benet är av” – det vill säga orsakas av något som utgör en del eller helheten av det som skulle förklaras är vad som inom logiken kallas ett cirkelresonemang.
Även om detta med cirkelresonemang är okontroversiellt, så är det vanligt förekommande vad gäller psykiatriska tillstånd. Du kanske t ex någon gång hört att en depression kan orsaka nedstämdhet och negativa tankar…
Så här skriver man i förordet till DSM-V, den diagnostiska manual som används inom hälso- och sjukvården för att fastställa psykiatriska diagnoser: “Non-clinical decisionmakers should also be cautioned that a diagnosis does not carry any necessary implications regarding the etiology or causes of the individuals mental disorder or the individuals degree of control of behaviors that may be associated with the disorder.”
Översatt till svenska ungefär: Beslutsfattare behöver vara medvetna om att en diagnos varken för med sig några implikationer rörande etiologi eller orsaker rörande en individs psykiatriska tillstånd eller dennes möjlighet att påverka de beteendemönster som är associerade med diagnosen.
Tyvärr förekommer ofta sammanblandningar mellan dessa saker hos lekmän och i media. Vad ännu värre är så visar en färsk studie att det också förekommer i mer professionella sammanhang.
Våra beskrivningar av saker får ibland ett eget liv
Kajanoja och Valtonen (2024) undersökte ett 30-tal hemsidor som länkades från sökningar i webbläsare på nyckelord rörande depression. Resultatet visade att fler än 50% av hemsidor, ofta tillhörande statliga myndigheter eller auktoriteter, misrepresenterade depression på ovan sätt – eller uppvisade en blandning av att beskriva depression som orsakande eller beskrivande.
Utöver att felaktigheter kan skapa misstro hos allmänheten avseende vård- och vetenskapliga institutioner så kan misrepresentationer av detta slag vilseleda enskilda individer som lider av depressioner. Det är såklart svårt att veta exakt vilken påverkan informationen på en hemsida har på individen. Vad vi dock vet, och här på vår mottagning ser, är att en större, och mer precis medvetenhet om vad som utlöser och påverkar ens känslor kan göra det lättare att reglera dessa. Dessa färdigheter går att öva upp, och de behöver användas för att hjälpa och bidra till välmående. Det är inte en särskilt vågad slutsats att en falsk uppfattning om att de depressiva känslornas orsak är depressionen skulle kunna störa användning och utveckling av känsloregleringsfärdigheter.
KBT går bortom beskrivningar och sökande efter orsaker
I en behandling med KBT kommer vi att utforska och ringa in de faktorer och beteendemönster som vidmakthåller de problem du brottas med. Tillsammans försöker vi därefter skapa förändring med hjälp av ändrade strategier, användning av nya färdigheter och att bete oss på nya sätt. Behandlingen utvärderas kontinuerligt mot i vilken utsträckning förändring sker, och hur du närmar dig dina mål.
Färdigheter som hjälper dig utmana illusionerna som håller dig fast
Ett exempel på en faktor som kan vidmakthålla problem är felaktiga och hårt hållna uppfattningar om oss själva, våra känslor eller hur vi eller vårt tänkande fungerar. På detta finns det många exempel inom vårt kunskapsfält. Därför övar vi nästan alltid inom KBT på olika sätt att förhålla oss till, och särskilja våra inre tillstånd från oss själva och verkligheten.
Det är till exempel inte tanken i sig, “jag är en dålig vän” som bäst bevisar att det är så det ligger till “i verkligheten”. Även om verkligheten inte är oproblematisk att få kunskap om skulle nog de flesta hålla med om “att vara en dålig vän” bättre representeras av hur jag har över tid betett mig med min vän, i ljuset av dåvarande omständigheter och intentioner.
Detta hjälper oss att utmana och se igenom illusionen som tankar/känslor och andra inre tillstånd kan ge upphov till. Fler exempel på denna typ av illusioner är;
illusionen av att vi inte har någon möjlighet att påverka en situation eller hur vi mår
illusionen av att våra tankar är verkligheten – “jag är värdelös”.
illusionen av att våra tankar har en särskild (ofta negativ) betydelse “jag håller på att bli galen som tänker så här”, “jag är en farlig person som har såna tankar”.
illusionen av att det vi känner är verkligheten – “om jag är rädd måste det vara farligt”, “om jag känner mig anklagad, måste det för att de är arga på mig”
illusionen av att tankar orsakar handlingar “om jag tänker att jag måste dricka en öl, så måste jag dricka en öl”
illusionen om att vi alltid är den vi för oss själva berättar att vi är: “Jag är en oviktig person som andra kan acceptera bara om jag aldrig säger emot eller säger något negativt”
Hör av dig till oss på KBT Struktur om du är nyfiken på hur vi arbetar vid olika typer av problem. Du kan också läsa mer här.
Referenser:
Kajanoja, J., & Valtonen, J. (2024). A Descriptive Diagnosis or a Causal Explanation? Accuracy of Depictions of Depression on Authoritative Health Organization Websites. Psychopathology, 1-10.
