Vi har gått igenom forskningslitteraturen (se referenser längre ner på sidan) på området och väger även in vår erfarenhet av vad som får behandlingar att fungera. Vi som skrivit den här texten arbetar som psykologer på KBT Struktur Psykologteam: www.kbtstruktur.se
Sammanfattning
- En bra samarbetsrelation mellan dig och din psykolog är viktigt för din behandling. Samarbetet utgörs av en gemensam syn på de övergripande målen, uppgifterna i behandlingen och ett känslomässigt band. Det är normalt att samarbetet temporärt brister, och då kan detta repareras om det lyfts upp och hanteras i behandlingen. Forskning visar att framgångsrika reparationer förbättrar utfallet av behandling. Gå direkt till detta avsnitt >>>
- Behandlingsdosen behöver vara tillräckligt stor, precis som vid läkemedelsbehandling. En del av dosen i behandlingen utgörs av antalet genomförda besök, samt kontinuitet och tiden mellan besök. Dosen utgörs också av de utvalda behandlingsinslagen, t ex mängden effektiva exponeringstillfällen eller antalet skickligt använda färdigheter. Gå direkt till detta avsnitt >>>
- Ditt engagemang i behandlingen har en tydlig koppling till utfallet. Det handlar om styrkan i ditt åtagande att göra behandlingen som avsett, och arbetet med behandlingen på och mellan sessionerna t ex vad gäller delaktighet, övningar och hemuppgifter. Gå direkt till detta avsnitt >>>
- Motivationen till förändring går ofta upp och ner under behandling och kan påverka om behandlingsmålen uppnås. Lägg märke till förändringar i motivation och försök att själv och tillsammans med din psykolog att upprätthålla hög motivation, eller öka den om den är låg. Gå direkt till detta avsnitt >>>
- Använd dina styrkor och alla tänkbara resurser som stöd i din behandling. Dessa innefattar din tid, dina kompetenser, ditt sociala kontaktnät och emotionellt och praktiskt stöd från dina närmaste. Tekniska hjälpmedel t ex en mobiltelefon, kan användas som ett stöd i behandlingsarbetet, t ex som minnesstöd, för att underlätta, för att organisera och påminna. Gå direkt till detta avsnitt >>>
Vikten av att skapa en bra samarbetsrelation
Du och din psykolog har en samarbetsrelation. Det innebär att ni tillsammans försöker hjälpa dig att må bättre och nå dina mål. Översiktsforskning har visat att den stora majoriteten av studier som undersökt om det finns ett samband mellan kvalitén på samarbetsrelationen och utfallet i psykologisk behandling, har visat att så är fallet. Samma mönster har påvisats också för KBT behandling.
Samarbetsrelationen i psykologisk behandling kan delas upp i tre delar, som alla kan bidra till ett bättre utfall. Det handlar om samarbetet kring övergripande mål, vad som leder till målet (uppgifterna) och det känslomässiga bandet. Du kan närma dig dessa tre delar genom följande frågor.
- Har jag och min psykolog samma mål?
- Tror jag på det vi gör/ska göra i behandlingen?
- Tycker jag om och litar på min psykolog?
Samarbetsalliansen är inte en gång för alla given. När behandlingsarbetet är igång så kan olika situationer uppstå där samarbetet försämras på i någon av nämnda delar. Det kallas ibland för en “bristning” i samarbetet. Som patient kan detta upplevas som att något känns problematiskt, eller att man känner sig upprörd eller missförstådd. Ibland kanske man vet varför, ibland inte. Genom att våga lyfta upplevelsen kan det leda till att bristningen kan repareras och samarbetsrelationen återställs. Bristningar i samarbetet som efterföljs av reparationer är något som i studier har kopplats till ett positivt utfall i behandling!
Det kan kännas svårt och sårbart att våga berätta att någonting inte känns bra, och det är något vi som jobbar här har stor förståelse för. Samtidigt är vi tacksamma om du ändå gör detta. Självklart försöker också vi att fånga upp om något inte känns bra, men kom ihåg att vi inte kan läsa dina tankar.
Säkra en tillräckligt hög behandlingsdos
Ingen skulle ifrågasätta att det är viktigt att ta rätt dos av ett läkemedel för att få dess avsedda effekt. Tar vi en allt för liten dos får vi inte en (tillräcklig) effekt, och dessutom blir det omöjligt att veta om behandlingen fungerar eller inte. Det har i forskning visat sig att det går att tänka i samma banor kring behandling med KBT. De viktiga följdfrågorna blir då: vad utgör “dosen”, och hur mycket är tillräckligt?
Behandlingsbesök – utgör en del av behandlingsdos
Det har i många studier visat sig att fler behandlingssessioner är sammankopplat med större effekt av behandling. I början av en behandling hos oss kommer vi att ge dig en ungefärlig uppfattning om hur många behandlingstillfällen vi rekommenderar. Under behandlingen gör vi avstämningar så att vi kan avgöra om det vi fokuserar på i behandlingen gör att du närmar dig dina mål. Självklart finns det en avtagande nytta av sessioner när en god effekt av behandlingen är ett faktum, då brukar det vara hjälpsamt att börja arbeta mot avslut. Vi har inget intresse av att fortsätta behandling längre än vad vi tillsammans tror är hjälpsamt. Prata gärna med din behandlare kring detta.
Längre sessioner eller minskad tid mellan besök
I en del behandlingar rekommenderas längre behandlingssessioner, ofta mot bakgrund av att efterlikna den beforskade metoden och även för att det möjliggör mer av den typen av behandlingsarbete som leder till bättre behandlingsutfall, t ex imaginativ exponering vid PTSD eller terapeutledd exponering med responsprevention vid OCD.
Att ha fler och längre sessioner kan alltså vara ett verktyg för att öka behandlingsdosen, och vi kan tillsammans överväga att intensifiera kontakten om vi tror att det hjälper oss att komma tillrätta med en svag eller utebliven behandlingseffekt.
Sessionstäthet och kontinuitet
Kontinuitet i behandling, det vill säga att ses regelbundet och utan för långa mellanrum är något som kan påverka behandlingens effekt. Vi rekommenderar i princip aldrig mer gles kontakt än varannan vecka under inledningen och huvudfasen av en behandling. Det finns studier som visar på fördelar med mer intensiva behandlingsupplägg sett till sessionslängd och -intervall. Oregelbunden kontakt ökar också risken för att behandlingsdosen blir ojämn, vilket också kan riskera att behandlingen fungerar optimalt. Jämför med att i läkemedelsbehandling hoppa över att ta dosen varannan dag.
Avslutning av behandling
Om du vill avsluta behandlingen är det viktigt att ta upp detta med din behandlare.
Avhopp i behandling är kopplat till sämre effekter av behandling. Fullföljda behandlingar har större chans att ge effekt, vilket kan bero på flera saker. Även om behandlingen behöver kortas av jämfört med vad som ursprungligen överenskommits kan en planerad avslutning vara hjälpsam. Ett skäl till det är att man då kan sammanfatta och hinna prata om hur behandlingens framsteg kan vidmakthållas, och fördjupas samt tillsammans förbereda hantering av eventuella bakslag.
Tillräcklig dos av verksamma behandlingsinslag
Din psykolog kommer att mot bakgrund av dina mål, helhetsbedömning och tillgänglig kunskap om effekten av olika KBT-behandlingar diskutera ett, och ibland flera behandlingsupplägg med dig. Upplägget är en sammansättning av färdigheter och tekniker: kognitiva, känsloinriktade och beteendeinriktade, som bygger på en behandlingsmodell – en slags idé om vad bidrar till förändring. Detta utmynnar i olika behandlingsinslag som gås igenom och arbetas med under och mellan sessionerna.
Att gå igenom alla möjliga behandlingsinslag blir lite för omfattande. I det här sammanhanget begränsar vi oss till att lyfta fram ett mycket vanligt, och väl beforskat behandlingsinslag: Exponering. Exponering innebär i korthet att frivilligt, och ofta stegvis, närma sig ofarliga situationer som är förknippade med ångest eller andra obehagliga känslor – utan att fly eller undvika. Att möta obehaget på detta sätt leder över tid till nya viktiga erfarenheter, ökad tolerans för obehag och situationen och minskad rädsla. Du kan läsa mer om exponering på vår hemsida.
Ett stort antal behandlingsriktlinjer understryker exponeringsbehandling som ett viktigt behandlingsinslag vid ångestsyndrom, men också vid andra problembilder. I meta-analyser av studier som analyserar bidrag till behandlingseffekt blir slutsatsen oftast att mängden och typen av exponering spelar en viktig roll för behandlingsutfallet.
För att exponering ska fungera som avsett är det viktigt att det utförs på ett hjälpsamt sätt, och i tillräcklig omfattning. Om vi tänker oss en hundrädd patient i behandling mellan två sessioner varje dag går i parken där hundar finns, utan att gå omvägar – och ett par gånger hälsar på hos en vän med hundar – så får den patienten en större dos exponering än en person som går till parken där hundar finns vid två tillfällen.
När din psykolog planerar arbetet till nästa session med dig kan det vara bra att ha en dialog kring dos. Mer är oftast bättre såklart, men vi har förståelse för hur prioriteringar av tiden ofta behöver göras och kan vara ett bollplank i dessa beslut utifrån vår kunskap och erfarenhet.
Engagera dig i din behandling
Minska hinder för engagemang i behandlingen
Det är viktigt att du tillsammans med din psykolog försöker identifiera och hantera olika hinder för att engagera dig fullt ut i behandlingen. Det kan vara hjälpsamt att dela upp hinder i två delar – dels yttre hinder, som kan ha att göra med olika delar av livssituationen, till exempel akuta eller många distraktioner, problem att förflytta sig, problem med anhöriga, svårt att hitta tid, bristande tillgång på utrymme eller platser där övningar kan genomföras mm.
Inre hinder handlar istället t ex tankar, känslor, förhållningssätt och bristande färdigheter. Mer konkret kan det handla om glömska, bristande förståelse för aspekter av behandlingen, låg tillit till den egna förmågan, negativa känslor så som rädsla (att misslyckas), hjälplöshet eller uppgivenhet samt negativa uppfattningar eller förväntningar på delar eller hela behandlingen.
Fråga dig själv vad du kan göra för att öka ditt engagemang. Ta hjälp av din självkännedom – vad har tidigare hjälpt dig att arbeta engagerat och långsiktigt? Prata med din psykolog om hinder för engagemang och vad du kan göra som gör att det känns lättare att arbeta mellan sessionerna.
Hemuppgifter och arbete mellan sessionerna
KBT är en handlingsorienterad behandling som betonar värdet av nya beteenden och erfarenheter som ett sätt att nå förändring. Hemuppgifterna är en viktig komponent i behandling i det avseendet, och utgör en viktig länk mellan det du och din behandlare gör på sessionerna och din vardag, ditt liv och dina mål.
En positiv syn på hemuppgifter har visat sig bidra till ett engagemang i arbetet med hemuppgifter. Det kan därför vara hjälpsamt att:
- Se till att du förstår det bakomliggande syftet och “idén” med hemuppgifterna – och kan koppla det till dina mål.
- Se hemuppgifterna som “experiment” eller “övningar” som gör att du får nya erfarenheter och som för dig framåt, oavsett utfall.
- Det kan vara hjälpsamt att tillsammans med din psykolog reflektera över på vilket sätt de problem du upplever kan manifestera sig i arbetet med hemuppgifter, och identifiera hjälpsam hantering av detta. Exempel kan vara att en person som är nedstämd kanske kan känna hopplöshet eller meningslöshet i relation till sina hemuppgifter, och en person som har besvär med ångest kan i relation till sina hemuppgifter känna oro och rädslor.
Översiktsforskning har visat att både kvantitet och kvalitét kopplat till arbete med hemuppgifter har effekter på utfallet av KBT-behandling. Så som vi läser forskningen och uppfattar vår egen erfarenhet bör tonvikten ligga på kvalitéten.
Vad kan då förbättra kvantitet och kvalitet i hemuppgiftsarbetet?
- Var gärna aktiv och delaktig när du och din psykolog tillsammans planerar hemuppgifter. Våga säga till om hemuppgiften känns svårbegriplig eller för tuff att utföra.
- Titta och tänk på dina hemuppgifter ofta. Det hjälper dig att ha dem i åtanke och se fler möjligheter att engagera dig i behandlingsarbetet.
- Var proaktiv, och förekom på så vis hinder och problem med hemuppgifter, t ex genom att titta i kalendern och se när det passar att få in.
Påminnelser och rutiner som stöd för engagemang i behandling
Påminnelser kan vara ett effektivt sätt att stödja utförandet av beteenden. Tänk på att påminnelsen gärna ska ge en känsla av enkelhet att komma igång. Dels är genom tydlighet – “Ring Gösta och planera lunch” är bättre än det vagare “gör hemuppgift”. Dels ska du noga överväga när påminnelsen ska komma. Tänk igenom hur din dag ser ut och när du tror att möjligheten och motivationen är högre för att genomföra det du påminns om. Skulle en påminnelse ändå komma vid ett olämpligt tillfälle – tänk då på samma sätt igenom när den ska komma igen.
Att skapa rutiner kring ditt arbete med behandlingen är ofta hjälpsamt. Överväg att skapa en uppsamlingsrutin. Ett exempel kan vara att du varje dag efter att du diskat (eller liknande) plockar fram ditt material i behandlingen, skriver ner sådant du är hjälpt av att skriva ner, gör övningar, och tänker igenom vilka hemuppgifter och behandlingsinslag som kan bli aktuella under morgondagen.
Motivation till förändring
Motivation har definierats som inre och yttre drivkraft kopplat till beteendeförändring. Många forskningsstudier har visat att olika mått på motivation kan förutse utfall i KBT behandling och att högre motivation kan förutsäga större minskning av symtom. Det har också visat sig kunna förbättra andra viktiga aspekter av behandling, så som kvalitén i samarbetsrelationen, ökat engagemang i behandling samt minskad risk för avhopp.
En viktig aspekt av motivation, som understryks i litteraturen kring det, är att motivation inte är en gång för alla givet. Det är mer att betrakta som ett dynamiskt tillstånd, och kan skifta och förändras på basis av omständigheter, situation och beteenden. Detta gör att det är hjälpsamt att identifiera förändringar i motivation under behandling, både minskningar och ökningar, och berätta om det för din psykolog.
Motivationsarbete före och under behandling
De flesta som söker sig till oss har börjat tänka i banor av förändring, men här har man kanske kommit olika långt. En del har ett behov av att utforska sin inställning och sin beredskap till förändring mer ingående, medan andra är mer klara över att de vill och behöver förändras, och önskar stöd i hur detta kan göras. I normala fall så pratar vi om situationen och önskad förändring under de kartläggande samtalen och börjar formulera mål för förändring (läs mer om detta nedan). Ofta stärker detta tillsammans med mer kunskap och förståelse motivationen ytterligare.
- Genomgående under behandling och särskilt i inledande fas är det bra om du är öppen och ärlig med eventuell tveksamhet att arbeta mot förändring. Det är fullt möjligt att vilja förändring och samtidigt uppleva osäkerhet och tvekan, och det innebär inte något hot eller hinder för behandling, men blir då en viktig utgångspunkt.
- Om du helt bestämt dig för att arbeta för förändring finns det en del som tyder på att det kan vara stärkande för motivationen att också vara medveten om kostnaderna med att arbeta med förändring. Det verkar göra att vi ökar våra ansträngningar och använder oss av strategier och resurser på ett sätt som mer effektivt låter oss överbrygga dessa kostnader.
Stöd motivation genom arbete med mål och värden
Det är för motivationens värdefullt att under vägen kunna ge dig själv ett detaljerat och övertygande svar på vad du vill uppnå med behandlingen, och varför du vill uppnå det. Formulera detta både i termer av vad du uppnår med behandlingen (positiva utfall) – men också vilka kostnader och problem du slipper om du gör behandlingen (parerade negativa utfall) – både för dig själv och människorna nära dig. Ha det tillgängligt och läs det ofta. Du kan skapa motiverande inre bilder kopplade till målen som du kan plocka fram regelbundet för din inre syn. Ett exempel på detta skulle kunna vara en inre bild där du sitter på ett tåg i alperna, ser glad och intresserad ut och pratar med ny bekantskap (bilden kopplar exv till följande mål: Våga åka utomlands själv, vara mer aktiv, känna mig glad och levande och våga möta nya människor och ta sociala initiativ).
Följ upp, och dela med dig av dina framsteg
Det kan stärka motivationen att vara uppmärksam och lägga märke till tecken på att du närmar dig dina behandlingsmål. Något somgör det lättare är dels genom att bryta ner större mål i delmål, och dels att föra anteckningar i behandlingen. Anteckningar kan exempelvis göras i form av upprepade skattningar eller mätningar av ditt mående, mål eller beteenden. För en dialog med din psykolog om du tror att det är viktigt för diga. Något annat som kan stärka din motivation är om du delar dina framgångar med din psykolog (och andra involverade nära) då det kan stärka din motivation och det fortsatta stödet.
Använd dina styrkor och resurser i behandlingen
Alla människor har starka och svaga sidor. Traditionellt har hantering och utveckling av svaga sidor – sk kompensatoriska strategier – varit i fokus och högt prioriterat inom psykologisk behandling. Nyare forskning har identifierat att ett större fokus på och användande av styrkor och resurser – så kallad kapitalisering – är minst lika effektivt – ofta mer effektivt (SBM, Strenght-based methods). Självfallet kommer all KBT innebär en blandning av kompensering och kapitalisering, men att ändra balanspunkten till förmån för mer kapitalisering under behandlingen har visat sig bidra till en större behandlingseffekt. Nedan lyfts några saker du kan göra.
Personliga styrkor och resurser
När du går in i en behandling kommer du ställas inför nya utmaningar och problem kopplat till dina svårigheter. Det kan då hjälpa att identifiera och flexibelt tillämpa resurser och personliga styrkor för att hantera dessa.
Hur kan vi då göra för att bli mer uppmärksamma på vilka styrkor vi har? Ett sätt att hitta styrkor är att leta efter dom i livsområden där du tycker att det flyter på lite bättre, sådant som du är passionerad kring eller tycker känns meningsfullt. titta t ex närmare på sådant du gör ofta eller regelbundet – och kanske har gjort under en längre tid. Kopplat till beteenden och aktiviteter som upprätthållits under längre tid finns ofta styrkor kopplat till uthållighet, effektiv hantering av motgångar, skicklig anpassning till förändringar, att resa sig eller studsa tillbaka efter nederlag, hjälpsamma attityder och tankar mm – något som ibland benämns resiliens. Arbeta aktivt med att upptäcka de exempel på resiliens du uppvisat i dessa områden, visualisera de svåra situationerna och hur du hanterade dessa – och punkta ner hur du använde dina styrkor.
Därefter kan du fundera på hur var och en av dessa styrkor skulle kunna tillämpas på de utmaningar du ställs inför i behandlingen. Planera i vilka situationer, och på vilket sätt du skulle kunna prova den/de nya tillämpningen och var uppmärksam på hur det går. Självklart är allt detta sådant som det är givande att du berättar för din psykolog.
Att aktivera och ta fasta på sociala resurser
Forskning visar att socialt stöd kan vara av betydelse för behandlingseffekt och att det bidrar på ett flertal olika sätt. Det kan därför vara en god idé att aktivera sociala resurser (t ex släkt och familj, vänner och bekanta samt anhöriga) i och med att du initierar behandling. En mer generell approach kan vara att se behandlingen och dess inriktning som en möjlighet att återknyta med någon, fördjupa en relation eller be om hjälp och känslomässigt eller praktiskt stöd. Du kan t ex säga till dina nära att du går igenom en tuff period och behöver stöd. Vad som bäst stödjer din behandling beror mycket på problembild och dina mål.
En mer specifik användning av sociala resurser kan vara att involvera en anhörig eller en vän i behandlingen. Det är hjälpsamt om denna person, utan att vara fientlig, säger vad hen tycker och tänker, även om detta skiljer sig från din hållning. Berätta för din psykolog om vem du involverar i ditt behandlingsarbete så kan ni tillsammans ha en dialog om vilka möjligheter detta öppnar upp i behandlingen. Forskningsresultat stödjer att detta kan förbättra behandlingens effekt.
Tekniska hjälpmedel som en resurs
Tekniska och traditionella hjälpmedel kan med fördel användas om de gör att det du ska göra i behandlingen upplevs enklare. Detta är individuellt, och för en del är mer traditionella hjälpmedel att föredra, t ex papper och penna, listor och kalender.
De flesta har numera en smart mobiltelefon. Här är några exempel på hur en sådan kan vara till hjälp. Vi rekommenderar att du skyddar dina appar och telefon med hjälp av skärmlås och eventuellt också applås (googla på detta i kombination med android/iphone för att ta reda på mer om hur du gör).
Skriv upp – eller be din psykolog att skriva på tavlan, sådant som du vill komma ihåg från sessionen. Du kan fotografera whiteboardtavla och dina anteckningar från ett psykologmöte för att öka tillgänglighet och minska risken att de försvinner. Mellan sessionerna kan du fotografera eller ljudinspela något som du senare kan utveckla, eller med ord beskriva för din psykolog.
Nästan all behandling i KBT har självregistreringsuppgifter. Du kan skriva ner observationer om exempelvis dina tankar och känslor i en app på din telefon. T ex “anteckningsblocket” eller “google docs”. Ett alternativ kan vara att använda ljudinspelning, t ex “Röstmemo” (apple) eller “Ljudinspelare” el “Smart recorder” (Android). På samma sätt kan du “räkna” förekomsten av vissa beteenden och utfall. Om du tror det skulle vara hjälpsamt kan du använda ett kalkylprogram i din telefon, t ex “Google kalkylark” eller “Numbers” Det går då att göra visuella presentationer i form av grafer eller staplar av den data du samlar in, vilket kan vara både tydliggörande och motiverande.
Det finns en del specifika appar kopplade till KBT behandling, t ex PE-Coach (ptsd), Birdrelations (parterapi).
Du kan också använda appar i din telefon för påminnelser, “att-göra-listor”, kalender och “ordning och reda”. Exempel på appar är: google keep, microsoft to do, evernote och google calendar – men det finns många fler. Använd gärna de du redan kan och har nytta av.
Referenser
Samarbetsrelationen
Baier, A. L., Kline, A. C., & Feeny, N. C. (2020). Therapeutic alliance as a mediator of change: A systematic review and evaluation of research. Clinical psychology review, 82, 101921.
Buchholz, J. L., & Abramowitz, J. S. (2020). The therapeutic alliance in exposure therapy for anxiety-related disorders: A critical review. Journal of Anxiety Disorders, 70, 102194.
Eubanks, C. F., Muran, J. C., & Safran, J. D. (2018). Alliance rupture repair: A meta-analysis. Psychotherapy, 55(4), 508.
Behandlingsdos och engagemang i behandling
Salkovskis, P. M., Sighvatsson, M. B., & Sigurdsson, J. F. (2023). How effective psychological treatments work: mechanisms of change in cognitive behavioural therapy and beyond. Behavioural and cognitive psychotherapy, 1-21.
Glenn, D., Golinelli, D., Rose, R. D., Roy-Byrne, P., Stein, M. B., Sullivan, G., … & Craske, M. G. (2013). Who gets the most out of cognitive behavioral therapy for anxiety disorders? The role of treatment dose and patient engagement. Journal of consulting and clinical psychology, 81(4), 639.
Bruijniks, S. J., Lemmens, L. H., Hollon, S. D., Peeters, F. P., Cuijpers, P., Arntz, A., … & Huibers, M. J. (2020). The effects of once-versus twice-weekly sessions on psychotherapy outcomes in depressed patients. The British Journal of Psychiatry, 216(4), 222-230.
Gutner, C. A., Suvak, M. K., Sloan, D. M., & Resick, P. A. (2016). Does timing matter? Examining the impact of session timing on outcome. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 84(12), 1108–1115. https://doi.org/10.1037/ccp0000120
Furukawa, T. A., Suganuma, A., Ostinelli, E. G., Andersson, G., Beevers, C. G., Shumake, J., … & Cuijpers, P. (2021). Dismantling, optimising, and personalising internet cognitive behavioural therapy for depression: a systematic review and component network meta-analysis using individual participant data. The Lancet Psychiatry, 8(6), 500-511.
Pompoli, A., Furukawa, T. A., Efthimiou, O., Imai, H., Tajika, A., & Salanti, G. (2018). Dismantling cognitive-behaviour therapy for panic disorder: a systematic review and component network meta-analysis. Psychological medicine, 48(12), 1945-1953.
Whiteside, Stephen PH, et al. “A meta-analysis to guide the enhancement of CBT for childhood anxiety: exposure over anxiety management.” Clinical Child and Family Psychology Review 23 (2020): 102-121.
Reddy, Y. J., Sudhir, P. M., Manjula, M., Arumugham, S. S., & Narayanaswamy, J. C. (2020). Clinical practice guidelines for cognitive-behavioral therapies in anxiety disorders and obsessive-compulsive and related disorders. Indian journal of psychiatry, 62(Suppl 2), S230.
Radziwon, C. D., Quigley, B. M., Vargovich, A. M., Krasner, S. S., Gudleski, G. D., Mason, S. R., … & Lackner, J. M. (2022). Do I really have to do my homework? The role of homework compliance in cognitive behavioral therapy for irritable bowel syndrome. Behaviour Research and Therapy, 152, 104063.
Kazantzis, N., Whittington, C., Zelencich, L., Kyrios, M., Norton, P. J., & Hofmann, S. G. (2016). Quantity and quality of homework compliance: A meta-analysis of relations with outcome in cognitive behavior therapy. Behavior Therapy, 47(5), 755-772.
Yew, R. Y., Dobson, K. S., Zyphur, M., & Kazantzis, N. (2021). Mediators and moderators of homework–outcome relations in CBT for depression: A study of engagement, therapist skill, and client factors. Cognitive Therapy and Research, 45, 209-223.
Ryum, T., Bennion, M., & Kazantzis, N. (2023). Integrating between-session homework in psychotherapy: A systematic review of immediate in-session and intermediate outcomes. Psychotherapy, 60(3), 306–319
Motivation
Alfonsson, S., Olsson, E., & Hursti, T. (2016). Motivation and treatment credibility predicts dropout, treatment adherence, and clinical outcomes in an internet-based cognitive behavioral relaxation program: a randomized controlled trial. Journal of medical Internet research, 18(3), e5352.
Marker, I., & Norton, P. J. (2018). The efficacy of incorporating motivational interviewing to cognitive behavior therapy for anxiety disorders: A review and meta-analysis. Clinical Psychology Review, 62, 1-10.
Miller, W. R., & Rose, G. S. (2015). Motivational interviewing and decisional balance: contrasting responses to client ambivalence. Behavioural and cognitive psychotherapy, 43(2), 129-141.
Användning av stöd och resurser
Padesky, C. A., & Mooney, K. A. (2012). Strengths‐based cognitive–behavioural therapy: A four‐step model to build resilience. Clinical psychology & psychotherapy, 19(4), 283-290.
Muroff, J., & Robinson, W. (2022). Tools of engagement: practical considerations for utilizing technology-based tools in cbt practice. Cognitive and Behavioral Practice, 29(1), 81-96.
Flückiger, C., Forrer, L., Schnider, B., Bättig, I., Bodenmann, G., & Zinbarg, R. E. (2016). A single-blinded, randomized clinical trial of how to implement an evidence-based treatment for generalized anxiety disorder [IMPLEMENT]—effects of three different strategies of implementation. EBioMedicine, 3, 163-171.
Cheavens, J. S., Strunk, D. R., Lazarus, S. A., & Goldstein, L. A. (2012). The compensation and capitalization models: A test of two approaches to individualizing the treatment of depression. Behaviour research and therapy, 50(11), 699-706.
Munder, T., Karcher, A., Yadikar, Ö., Szeles, T., & Gumz, A. (2019). Focusing on patients’ existing resources and strengths in cognitive-behavioral therapy and psychodynamic therapy: A systematic review and meta-analysis. Zeitschrift für Psychosomatische Medizin und Psychotherapie, 65(2), 144-161.
Sauer-Zavala, S., Cassiello-Robbins, C., Ametaj, A. A., Wilner, J. G., & Pagan, D. (2019). Transdiagnostic treatment personalization: The feasibility of ordering unified protocol modules according to patient strengths and weaknesses. Behavior modification, 43(4), 518-543.
Sauer-Zavala, S., Southward, M. W., Stumpp, N. E., Semcho, S. A., Hood, C. O., Garlock, A., & Urs, A. (2022). A SMART approach to personalized care: preliminary data on how to select and sequence skills in transdiagnostic CBT. Cognitive behaviour therapy, 51(6), 435-455.
Flückiger, C., Munder, T., Del Re, A. C., & Solomonov, N. (2023). Strength-based methods–a narrative review and comparative multilevel meta-analysis of positive interventions in clinical settings. Psychotherapy Research, 1-17.