Tentaångest är ganska vanligt, och en del studier menar på att det drabbar så många som 40-50% av alla studenter. Självklart kan även grundskole- och gymnasieelever kan ha problem med oro och ångest inför prov och examinationer. I många fall minskar problemen efter ett par skrivningar, men för en del, ofta med särskilt svår tentaångest, kan problemen hålla i sig och leda till olika former av undvikanden som lätt leder in i en ond cirkel. Tentaångest kan behandlas effektivt med KBT. Beroende på hur problemet manifesterar sig kan upplägg vanliga vid behandling av antingen social ångest eller fobi användas framgångsrikt. Då detta är lite mer omfattande behandlingar ville en forskargrupp (Kroener et al, 2024) prova ifall en mer avgränsad intervention kunde vara hjälpsam.

Påträngande inre bilder är vanligt vid tentaångest

Det är vanligt att påträngande inre bilder dyker upp inför eller under en tenta, om man har tentaångest. Mer specifikt innebär detta ofta stressande mentala bilder, eller intryck – porträtterande den egna personen reagera extremt negativt känslomässigt, tankemässigt och beteendemässigt i provsituationen, ofta med föreställda till mycket negativa sociala konsekvenser (t ex andras hån/besvikelser eller dåliga prestationer). Dessa påträngande inre bilder kan upplevas på lite olika sätt, mer som en inre film eller foto eller som ett starkt kroppsligt eller känslomässigt intryck. Det kan vara framtidsorienterat innehåll, eller mer dåtidsorienterat och t ex utgöras av ett minne av ett prov som en gång gick katastrofalt dåligt. Vanligtvis dyker dessa upp när man påminns om ett kommande test, spontant när ett test närmar sig och/eller under ett pågående examination eller test.

Då levande negativa inre bilder ofta leder till starka känslomässiga reaktioner blir effekten ofta att stressnivåer höjs. Ibland hanteras bilderna och känslorna med orosbeteenden eller ansträngningsbeteenden som ytterligare spär på stress och minskar möjligheten till återhämtning. Detta medför ibland sekundära effekter, så som försämrad koncentration eller sömnproblem, vilket ytterligare kan öka sårbarheten och underminera tryggheten inför ett viktigt test. Vanligt är också att anspänningen på själva provdagen som en effekt av detta är högre, vilket kan inverka negativt direkt eller indirekt (t ex minska tilliten till) de kognitiva förmågorna så som minne, koncentration och verbal uttrycksförmåga. Även om det ofta ges generöst med tid till examinationer, så att en initialt hög anspänning ska hinna minska, finns det tillfällen när dessa symtom, känslor och reaktioner kan inverka negativt på resultatet.

Vad kan man göra åt tentaångest? 

Det är normalt att känna nervositet och anspänning inför viktiga prestationer. Det hjälper att förstå att dessa reaktioner i grund och botten inte är farliga eller negativa, utan ett sätt för kroppen att mobilisera resurser för att möta krav. Det brukar också hjälpa att förbereda sig tillräckligt och gärna med inslag av att “testa” sina kunskaper inför tentor och prov. Dock kan problemen vara av sådan grad, och ångesten sådan att “de vanliga” strategierna är otillräckliga. Då behövs ofta de interventioner som vi använder vid andra ångestproblem, t ex känslo- och anspänningsreglerande färdigheter och exponering.

Imaginativa tekniker för att hantera påträngande inre bilder vid tentaångest?

Bland annat kan vi behöva öva upp nya sätt att hantera tidigare beskrivna påträngande inre bilder. Sådana förekommer vid en rad olika ångessyndrom, så som OCD, GAD, social ångest, PTSD och fobier. Även mardrömmar kan sägas vara just detta, och det var för att lindra problem med dessa som metoden Imaginativ rescripting  (IR) utformades. I korthet går det ut på att måla upp den påträngande inre bilden så detaljerat som möjligt fram tills dess värsta punkt – för att sedan arbeta fram ett alternativt scenario som i allt väsentligt är identiskt, men där situationen och känslorna hanteras på ett sätt som gör att situationen känns trygg och hanterbar och klaras ut på ett bra sätt. Detta scenario repeteras dagligen över en tidsperiod och brukar leda tilll en minskning av mardrömmar – eller påträngande tankar. Kroener med flera (2024) provade i sin RCT om två sessioner med just IR inriktad på de två mest frekventa, eller levande, påträngande inre bilderna vid tentaångest bland annat kunde minska tentaångesten och öka tilliten till den akademiska förmågan. 

Mer om studien och dess resultat

44 deltagare randomiserades till två lika stora grupper. Grupperna skilde sig inte åt på demografiska och andra relevanta mått. Därefter fick den ena gruppen två sessioner IR á 60 minuter. De instruerades att varje dag repetera det omskrivna scenariot. Den andra gruppen sattes på väntelista. Resultaten i studien indikerade på att både generell och situations-specifik tentaångest minskade, och att denna minskning hade blivit större vid 6 månaders uppföljning. Författarna konstaterar att interventionen, som också minskade mängden påträngande inre bilder och depressionssymtom kan vara en rimlig och bra intervention för studenter som har besvär med tentaångest. 

Hör av dig till KBT Struktur om du vill ha hjälp med tentaångest.

Referens

Kroener, J., Maier, A., Berger, A., & Sosic-Vasic, Z. (2024). Coping with test anxiety using imagery rescripting: A two-session randomized controlled trial. Journal of Affective Disorders, 356, 554-563.

Exponering innebär att på ett säkert sätt upprepat närma sig något som upplevs hotfullt i syfte att få erfarenheter som leder till en minskad upplevelse av hot, och minskade rädslor. Metoden har beforskats ett sekel, och etablerat en dominerande ställning kliniskt för allt fler problemområden de senaste 50 åren. Det finns fortfarande mycket att utforska på området, och de senaste 10 åren har ett nytt paradigm i hur vi förstår de mekanismer som ligger bakom effekterna av exponering lett till att arbetet med förädling av metoden fort går framåt. Detta är något som intresserar oss här på KBT Struktur, då i princip all KBT-behandling innehåller åtminstone någon form av exponering, och vanligtvis i flera former och på olika sätt. 

Ny stor studie av exponering

I en ny studie (Pittig et al, 2023) analyserades resultatet av ca 8500 exponeringar från över 600 patienter. Forskarna ville med studien bättre förstå hur mekanismerna som får exponering att fungera samspelar.

Några av forskarnas slutsatser av resultaten var 

• Generellt sett så ledde exponering med höga hotförutsägelser till erfarenheter som upplevdes gå emot dessa förutsägelser
• Förändring av hotförutsägelser efter exponering var till del förklarat av att få erfarenheter som gick emot hotförutsägelserna, men inte helt. Takten med vilken förändringen skedde varierade mellan olika klienter.
• Inlärningstakten, det vill säga hur snabbt förändring skedde i relation till hur mycket hotförutsägelser som emotsades av nya erfarenheter, var kopplad till behandlingsutfall.
• Exponering med terapeut genererar generellt sett större skillnad mellan hotförutsägelser och nya erfarenheter, än exponering på egen hand.

Forskarna resonerar kring att framgångsrik exponering inte bara kräver en skillnad mellan hotförutsägelse och nya erfarenheter, utan att detta också behöver få till stånd en förändring av framtida hotförutsägelser. Resultaten visar att så generellt sett sker. 

För att ytterligare förbättra metoden exponering behöver vi mer kunskap om vad som hindrar och stödjer denna process. Forskarna resonerar kring problem med bland annat kognitiv immunisering, “Det här som hände nu är undantaget från regeln”, “Det gick bra nu, men nästa gång går det fel”, som ett möjligt kognitivt mönster som kan hindra. Det kan också vara så att vissa farhågor kan vara svårare än andra att förändra. Här lyfts också att problem vid exponering kan ligga i specificeringen av farhågan. Om farhågan är felaktigt beskriven eller för vagt specificerad i termer av fruktade utfall så kan det hindra eller fördröja förändring av nivån av hotupplevelser. 

På vilket sätt är dessa fynd viktiga för dig som överväger KBT-behandling?

• Exponeringsbehandling fungerar generellt sett bra.
• Vikten av förstå att effekterna av exponering sker genom inlärning, precis som när vi lär oss något praktiskt eller teoretiskt så är graden av inlärning kopplad till hur mycket vi övar. 
• Vidare är kvaliteten i inlärningen kopplad till i vilken utsträckning vi 1) korrekt lyckas fånga de hotförutsägelser som är förknippade med våra rädslor, 2) sedan lyckas designa exponering som aktiverar dessa, 3) samtidigt som vi tar in nya erfarenheter, varefter 4) dessa erfarenheter leder till förändrade hotupplevelser och beteendemönster. 
• Signaler på att behandling fungerar som tänkt är att den fruktade situationen känns mindre och mindre hotfull; att detta sprider sig till andra situationer samt att dina symtom minskar och funktionen i vardagen ökar.
• Att få stöd och kunna samarbeta med en psykolog som har erfarenhet av exponeringsbehandling kan därför vara att rekommendera för att få till effektiv exponering.

Hör gärna av dig till oss med dina frågor om exponering.

Referens: Pittig, A., Heinig, I., Goerigk, S., Richter, J., Hollandt, M., Lueken, U., … & Wittchen, H. U. (2023). Change of threat expectancy as mechanism of exposure-based psychotherapy for anxiety disorders: evidence from 8,484 exposure exercises of 605 patients. Clinical Psychological Science, 11(2), 199-217.

Change of Threat Expectancy as Mechanism of Exposure-Based Psychotherapy for Anxiety Disorders: Evidence From 8,484 Exposure Exercises of 605 Patients (sagepub.com)

Att exponering är en effektiv och säker metod som kan användas vid många olika problem har bekräftats i en stor mängd vetenskapliga studier. Det finns dock ingenting bra som inte kan bli bättre. Exponering fungerar bra för många, men inte alla. Utvecklade teorier om hur exponering fungerar skulle kunna bidra till att interventioner kan tillämpas mer träffsäkert och med bättre effekt. Michelle Craskes uppdateringar av “Inhibitionsinlärningsteorin” är högst intressanta, men arbete som som klarlägger om tillämpningarna leder till så stora och betydelsefulla skillnader att de går att säkerställa i randomiserade kontrollerade studier återstår.

Inhibitionsinlärningsteorin, Inhibition learning theory

De senaste 20-åren har Michelle Craske tillsammans med andra forskare arbetat med att försöka förstå varför och hur exponering fungerar. Resultatet är en ny teori, Inhibitions inlärningsteori – som bättre förklarar de neurologiska, inlärningspsykologiska och kliniska observationer som gjorts inom fältet. 

Om vi förenklar lite kan man säga att den nya teorin har ändrat syn på det som händer vid framgångsrik exponering. När man tidigare tänkte att rädslorna utraderades, ersattes eller utmattades – tror man numer att framgångsrik exponering leder till att vi lär in sådant som i framtida liknande situationer fungerar bromsande och dämpande på de starka känslomässiga reaktioner som finns förknippade med den ursprungliga rädslan.

Tidigare teorier fokuserade ofta på att de känslomässiga reaktionerna behövde sjunka kraftigt och försvinna under exponeringar. Utgångspunkten i Craskes teori är att detta inte alltid är nödvändigt – istället handlar det om att effektiv exponering kan uppnås om en negativa farhåga aktiveras i en situation, och att denna farhåga INTE infrias. Detta innebär ett tillfälle för inlärning som kan förändra vår framtida värdering av- och reaktion i en liknande situation.

Förhoppningar om mer effektiva tillämpningar

Craskes, med fleras forskning ger hopp om mer effektiv exponering – men också tillämpningar som ger förändringar som är tåligare och mer robusta över tid. Detta är viktigt då man sett att bakslag i rädsla, “return of fear”, tyvärr drabbar en betydande andel av de som haft nytta av exponeringsbehandling. 

Vi som arbetar på KBT Struktur vill fortsätta ligga i framkant när det gäller exponeringsbehandling – och som en del av den ambitionen fortsätter vi följa utvecklingen av nya teorier på området. Hör gärna av dig om du har frågor eller funderingar kring exponeringsbehandling.