Huvudskador i samband med fall, olyckor eller våld kan leda till långvariga eller permanenta hjärnskador. Dessa skador medför ofta fysiska, känslomässiga, kognitiva och beteendemässiga förändringar. Det kan röra sig om förändrad motorik eller tal, fatigue, ökad irritabilitet/aggression, ångest och depression. Den drabbade kan få problem med minne, uppmärksamhet, beslutsfattande och problemlösningsförmåga. Sammantaget kan detta innebär en markant förändring av personligheten, vilket kan bli en stor utmaning för närstående. Detta tillsammans med ett ökat behov av praktiskt och emotionellt stöd blir för många anhöriga överväldigande.
Två fåglar på en kvist
Dessa förändringar kan för den anhörige ge upphov till vad som i litteraturen kallas tvetydig förlust. Tvetydig därför att personen faktiskt fortfarande finns – och på samma gång är förändrad och förlorad. Något som dessutom kan vara svårt för andra att förstå smärtan i. Hanterandet av denna sorg kan försvåras av bristande förståelse från omgivningen och känslor av skuld och skam över att uppleva en förlust (när personen fortfarande finns). Liknande upplevelser kan drabba anhöriga till personer som drabbas av exv av stroke eller demens och andra neurodegenerativa sjukdomar.
En kvalitativ studie (Gilmour & Norman, 2025) prövade en avgränsad intervention som innefattade uttrycksfullt skrivande. Syftet med skrivinterventionen är att få igång sorgeprocesser som gör det möjligt att utveckla och anpassa det relationella bandet. I denna studie gjordes detta genom skrivandet av två brev. Brev ett var fokuserat på att skriva om känslor och upplevelser av hur relationen var före förändringen, och att ta avsked från detta. Efter två veckor skrevs ytterligare ett brev, denna gång fick de anhöriga skriva ett föreställt svar från den drabbade innan den fick sin skada. Breven gavs med instruktioner som var tänkta att stödja känsloaktivering och -reglering i samband med skrivandet.
Breven och upplevelsen av att skriva analyserades sedan av forskarna. De lyfter fram fyra centrala teman: att få sorgen bekräftad, att hitta utrymme att sörja, integrering av upplevelse/historia samt det svåra – men nödvändiga i att skriva.
Slutsatsen av studien är att studien bidrar med kvalitativ och begränsad kunskap om att uttrycksfullt skrivande kan hjälpa anhöriga som drabbats av tvetydig förlust, och att detta behov inte verkar tillgodoses av sjukvården. Fler studier på metoden behövs för att kunna ringa in hur effektiv behandlingen var – och vilka delar som var bidragande.
Du är välkommen till oss om du upplever problem med tvetydig förlust eller liknande besvär och önskar stöd och hjälp med med ditt sorgearbete.
Referens:
Gilmour, E., & Norman, A. (2025). Reconnecting to the Person Before Acquired Brain Injury: A Continuing Bonds Grief Intervention. The Family Journal, 10664807251349843.
Myndigheten för arbetsmiljökunskap har nyligen släppt nya riktlinjer för psykisk hälsa på arbetsplatsen. Vi har skrivit om tidigare riktlinjer i det här blogginlägget, läs mer där. Riktlinjerna syftar till att ge företagshälsa och arbetsgivare en genomgång av evidensbaserade och kvalitetssäkrade metoder för att förebygga, identifiera och åtgärda psykisk ohälsa på arbetet. Särskilt i fokus i riktlinjerna är arbetsförmåga, och detta behandlas utifrån både organisatoriskt- och individperspektiv. Riktlinjerna har tagits fram av en expertgrupp kommande från olika institutioner och universitet och personer på myndigheten (för arbetsmiljökunskap). Riktlinjerna har också granskats av en oberoende expertgrupp. Ladda ner riktlinjerna här.
Varför verka för psykisk hälsa på arbetet?
Arbete och arbetssituationen är har en viktig påverkan på psykisk hälsa och välbefinnande. Problem med psykisk hälsa på arbetet leder ofta till besvär i privatlivet, och vice versa. Det lönar sig för arbetsgivare att engagera sig för sina medarbetares hälsa och arbetsmiljö. Problem med arbetet på organisatorisk nivå, och på inidividnivå är kopplat till kostnader, där produktionsbortfall utgör en stor del. Det finns forskning som visar att insatser inriktade mot att förebygga och åtgärda problem på organisatorisk och individnivå snabbt betalar sig, och att dessa investeringar ger dubbla avkastningen. I studier som ber arbetstagare att själva värdera hur arbetsmiljö och produktivitet hänger samman, uppskattas denna på gruppnivå kunna minska med så mycket som 40% till följd av arbetsmiljöproblem. I Sverige återspeglas mycket av detta i lagstiftning som reglerar arbetsgivarens ansvar för den fysiska, sociala och organisatoriska arbetsmiljön. Arbetsgivaren har alltså förutom ett humanistiskt och ekonomiskt intresse också juridiska skyldigheter kopplat till detta.
Viktigt att kombinera organisatoriska och individperspektiv
Riktlinjerna lyfter vikten av att arbeta med psykisk hälsa (och ohälsa) både på organisatorisk nivå – och på individnivå parallellt. Nycklar på den organisatoriska nivån är bland annat att arbeta systematiskt med arbetsmiljö och vinnlägga sig om att kunskap om arbetsmiljö samt psykisk hälsa/ohälsa på arbetet finns hos ledning, chefer och medarbetare. Att vända lite på perspektiven, och också arbeta i riktning mot mål som främjar psykisk hälsa i den sociala och organisatoriska arbetsmiljön kan också bli ett framgångskoncept. Det är också helt nödvändigt att det finns organisatoriska förutsättningar att bedriva ett arbetsmiljöarbete och för ledning/chefer att kunna agera utifrån sin kunskap om psykisk hälsa.
På individnivån är det av största vikt att arbeta med tidig upptäckt av arbetsrelaterade problem och psykiska besvär och tidiga, anpassade insatser vid sådana tecken. En mer generell framgångsfaktor är att skapa gemensamma överenskommelser med fokus på att lösa arbetsrelaterade problem samt att följa upp, och vid behov modifiera, arbetet mot dessa.
Önskar du som representerar en arbetsgivare en kostnadsfri konsultation?
KBT Struktur har lång erfarenhet av arbete som rör rehabilitering, psykisk hälsa och ohälsa och att driva konstruktiva processer kopplat till arbetsförmåga / trivsel eller psykisk ohälsa. Hör av dig till oss för en kostnadsfri konsultation om du vill tror att vi kan vara behjälpliga för individ och organisation.
Ensamhet är ett fenomen som troligtvis varit en del av den mänskliga tillvaron sedan förhistorisk tid. Ensamhet är sedan länge ett kärt tema i litteraturen och behandlar alltifrån social isolering, som i Robinson Crusoe – och emotionell ensamhet, som i “det osynliga barnet” av Tove Jansson, till den existentiella ensamheten i Camus “Främlingen” eller Plaths “Glaskupan” – en slags djupare form av ensamhet som något förenklat kan sägas handla om att vi människor ytterst möter vår verklighet själva.
Ensamhet som inte är önskad och självvald, så kallad ofrivillig ensamhet, kan få allvarliga konsekvenser för hälsan. Det finns kartläggningar som konstaterar att den oönskade, ofrivilliga ensamheten är på väg att utvecklas till ett folkhälsoproblem och att så många som 25% av Sveriges befolkning besväras av isolering och ensamhet. Regeringen började 2023 att arbeta fram åtgärder som ska motverka den utvecklingen och Folkhälsomyndigheten har fått i uppdrag att ta fram en nationell strategi för problemet till våren 2025.
Vad är ensamhet?
För den enskilde individen kan ensamhet se väldigt olika ut, och ha olika innebörd. Det kan skapa lidande och ha en negativ inverkan på både psykisk och fysisk hälsa – ibland utan att individen själv ser eller förstår det. Det finns olika sätt att definiera och mäta ensamhet. Några exempel.
Ensamboende – att bo själv. Antalet ensamhushåll ligger i Sverige på ca 40%, detta är den högsta siffran i Europa, och gett Sverige epitetet “världens ensammaste land”.
Social isolering är ett begrepp som inbegriper att bo ensam och endast träffa anhöriga eller vänner ett fåtal gånger under en månadsperiod.
Den upplevda ensamheten kan mätas t ex genom vem som upplever sig ha besvär av ensamhet (ofrivillig), vem som tycker att de har vänner och sociala nätverk (social ensamhet) eller vem som känner att den har någon att anförtro sig åt (emotionell ensamhet).
Vem är ensam i Sverige?
Ensamhet är en normal effekt av livsförändringar, t ex efter en utbildning, skilsmässa eller byte av arbete eller ort. Oftast är ensamhet i dessa fall mer övergående, så att den som flyttar till en ny ort kommer att etablera en ny sociala tillvaro och kontakter. Dock finns alltid en risk att en mer kortvarig ensamhet övergår i en mer långvarig, ofrivillig ensamhet.
Besvär med (upplevd) ensamhet gav ett genomsnitt på 23% sammantaget män och kvinnor i alla åldersgrupper. Dock är besvär med ensamhet ojämnt fördelat på så sätt att det är betydligt fler som har besvär i åldersgruppen 16-29 och 85+. Även personer som står utanför arbetsmarknaden och de som har en funktionsnedsättning är överrepresenterade vad gäller ofrivillig ensamhet.
För både äldre och yngre ökar risken för att få besvär med ensamhet med att ha problem med fysisk och psykisk hälsa och att drabbas av negativa livshändelser så som förluster eller familjeproblem. Det finns också skillnader mellan dessa grupper – där ett begränsat socialt nätverk och aktivitetsnivå ökar risken för äldre, medan livsövergångar och personliga barriärer så personlighetsdrag och bristande hanteringsstrategier ökar risken för unga.
Vilka är hälsokonskvenserna av ensamhet?
I Folkhälsomyndighetens sammanställning konstaterar att risken att ha en allvarlig psykisk påfrestning är ungefär 5 gånger större om man har besvär med ensamhet. Vidare beskrivs att de som upplever sig ensamma i större utsträckning än andra riskerar att utveckla depressioner eller ångestproblem vid ett senare tillfälle. Studier visar på liknande förhållanden när det gäller självmordstankar.
Ensamhet och social isolering ökar risken att dö en förtida död (oavsett dödsorsak). Social isolering kan öka risken att dö pga hjärt- och kärlsjukdom. Ensamhet har också kunnat visa sig öka problem med att upprätthålla sunda levnadsvanor eller att försumma den egna hälsan, vilket i praktiken kan leda till ökat bruka av alkohol och minskad fysisk inaktivitet.
Sammantaget indikerar forskningen på att sambandet mellan hälsa och ensamhet är dubbelriktat, vilket betyder att ensamhet kan vara både en konsekvens av olika typer av ohälsa, men också en orsak till detsamma.
Att bryta ensamheten
Som vi sett är ofrivillig ensamhet ett komplext problem som kan orsakas av en mängd olika faktorer. Det verkar troligt att vi därmed behöver olika angreppssätt, utifrån olika perspektiv och på såväl individnivå upp till mer organisatorisk- och på strukturell nivå. Sannolikt kommer det ett antal förslag från Folkhälsomyndigheten under våren som vi kan lyfta i kommande inlägg. Låt oss i det fortsatta inlägget fokusera på psykologiska faktorer som kan vara hjälpsamma att påverka för att kunna bryta en ond cirkel av ensamhet.
Skam
Skam är en social känsla som syftar till att hjälpa oss att anpassa oss till grupper och sociala sammanhang, i förlängningen för att undvika att bli utstötta eller avvisade. Därför är det kanske ingen överraskning att ofrivillig ensamhet kan väcka skamkänslor. Det kan ta sig uttryck i att vi tänker att vi inte är uppskattade, eller till och med ogillade; att vi är ointressanta och inte har något att bidra med. När skamkänslor är aktiva är det vanligt att tänka negativt om sin egen person, sina handlingar och egenskaper. Skamkänslor tenderar också att driva ett självkritiskt fokus på de egna handlingarna och andras reaktioner. Vidare finns ofta en stark impuls att dölja sig och dra sig undan från andra vid känslor av skam.
Det är lätt att se hur ensamhet kan aktivera skamkänslor, som leder till självkritik och undvikanden av andra och/eller mer subtila beteenden – till exempel att göra sig osynlig eller bli mer tyst och dämpad, som kan minska chansen till kontakt. Konsekvenserna kan bli en fortsatt social isolering och försämring av självbilden, ökat utanförskap och mer skamkänslor.
Ångest
Närvaron av andra människor har evolutionärt varit viktigt för vår överlevnad på ett flertal olika sätt. Därför kan en fysisk och emotionell frånvaro av andra människor efterhand väcka starka inre signaler av fara. Något som kan beskrivas som ångest, oro och rädslor.
Det är dock inte alltid så lätt att förstå att känslorna till stor del kan vara kopplade till ensamheten. Medvetet eller automatiskt kanske känslorna då istället förknippas med något annat. Vanligt är att det förknippas till olika kroppsliga symtom t ex hjärtklappning eller andningen, tankar ofta på negativa utfall eller katastrofer eller vissa framträdande aspekter i miljön (t ex situationer som är svåra att lämna, öppna ytor, hissar, lokaltrafik, att prata med andra. En del börjar på olika sätt försöka kontrollera sin ångest genom undvikanden och andra mer eller mindre omständiga beteenden. I praktiken leder det ofta till att man blir bunden till sitt hem, eller åtminstone hindras i sin vardag.
Att plötsligt kunna få starka negativa känslor är något som också i sig kan få en person att undvika sociala sammanhang – av rädsla att få ångesten, och att det kanske skulle innebära att man gjorde bort sig på något sätt, eller att man inte kunde hantera det i närvaron av andra.
Ångesten gör det ofta mycket svårt att ta steg för att på sikt bli mindre ensam, då den ofta i praktiken stjäl fokus och energi och dessutom gör de aktuella stegen än mer skrämmande.
Nedstämdhet
Med få sociala kontakter är det lätt att utveckla nedstämdhet och depressiva symtom. Förutom att sociala kontakter ofta innebär en direkt och positiv påverkan på stämningsläget genom mening, glädje och andra positiva känslor så kan det också indirekt öka den upplevda meningen med andra aktiviteter. Om du pratar med din granne, och denne berättar att de ska ersätta ett par trasiga takpannor, kan det göra det mer meningsfullt att senare under dagen städa i garaget och där förhoppningsvis hitta överblivna takpannor att ge bort. Det är ju även så att mödosamma ansträngningar kan kännas mindre påfrestande när vi gör de tillsammans med andra, till exempel att ta hand om ett dödsbo.
Nedstämdhet leder oss lätt in i en inaktivitet då vi får färre impulser till aktivitet och handling, och ofta reagerar mindre positivt på det vi gör. Förväntningen som ofta blir styrande är att “det ändå inte kommer kännas kul”, och att det “inte är någon idé”, eller “spelar någon roll” etc. Det här blir lätt en ond cirkel som upprätthåller sig själv: jag gör inget och känner mig nedstämd, och känner då inte för att göra något, och gör då inget osv. När nedstämdheten är etablerad kan det kännas ännu svårare att träffa människor och agera för att förbättra sin sociala situation.
Avslutande ord
Vi har tittat närmare på ensamhet som begrepp och fenomen, och lyft fram några psykologiska aspekter som kan försvåra. Läs gärna mer om ofrivillig ensamhet och vad du mer konkret kan göra för att utöka dina sociala kontakter om du själv tror att du skulle behöva mer av det.
PTSD-Centrum har öppnat anmälan till en ny omgång av utbildning i bedömning och behandling med metoden Prolonged exposure. Utbildningen är totalt 5 dagar och börjar 31 mars. Rabatt på avgift ges vid snar anmälan, eller anmälan av flera (3 eller fler). Kursledare Tomas Hylmö, leg. psykolog och leg. psykoterapeut beskriver innehållet
Under kursen kommer du att lära dig grunden i bedömning av traumareaktioner och behandling utifrån Prolonged Exposure. Vidare får du verktyg för att hantera utmaningar, hjälpa klienter bryta undvikanden, hantera flashbacks och dissociation, samt ta hand om terapeutens egna känslor
Viktigt att utbildningen leder till kunskaper som används
Kursen har givits mer än en handfull gånger och fått fina omdömen. Återkommande har sammansättningen av teori och praktik berömts. Det är glädjande då vi som arbetar med utbildningen tycker det är viktigt att de förvärvade kunskaperna också praktiseras i efterföljden av utbildningen. För att ytterligare underlätta i det avseendet kan PTSD-Centrum nu också erbjuda rabatt på handledningspaket till alla som genomgår kursen.
Mer information på hemsida eller via e-post
Läs mer på www.ptsdcentrum.se
och/eller hör av dig till tomas.hylmo@ptsdcentrum.se
Nyligen publicerades en studie som undersökt effekterna av olika inslag i KBT behandling vid sömnproblem på olika utfall i ett stort antal randomiserade kontrollerade studier. Studien bekräftar något som tidigare översiktsstudier visat: att KBT behandling minskar problem med insomni. Studiens metod tillät forskarna att dra bättre slutsatser om vilka inslag i KBT som var mest kopplade till effekterna.
Person sleeping with his dog in a hammock in beautiful summer scene
Hur genomfördes studien?
Studien inkluderade data från 80 randomiserade kontrollerade studier som publicerats i peer-reviewed vetenskapliga tidskrifter – och där insomni diagnosticerats utifrån kriterier från DSM-manual eller ICSD (internationell klassifikation av sömnproblem).
Insomni innebär problem med något av följande: att somna, sova ihållande eller vakna för tidigt. Problemen behöver innebära åtminstone någon form av försämrad funktionsförmåga i vardagen. Prevalensen i världen ligger på ca 6-10% och varje år drabbas ca 4% av befolkningen. Tidigare studier har visat att insomni innebär en riskfaktor för utvecklande av både psykisk och somatisk ohälsa.
Resultaten analyserades med en nätverksanalys där komponenter och olika utfallsvariabler (exv sömnkvalitet, total sömntid, svårighetsgrad av insomni) jämfördes parvis.
Vilka behandlingsinslag är vanliga i KBT vid insomni?
De studier som låg till grund för denna analys analyserades och utifrån underlaget skapades följande kategorier. Läs mer om några av dessa på vår sida om sömnproblem.
Psykoedukation och sömnhygien
Sömnrestriktion (sleep restriction)
Stimuluskontroll (stimulus control)
Kognitiv omstrukturering
Avslappningsfärdigheter
Övriga insatser
Aktiv kontroll
Psykologisk placebo
Behandling som vanligt (TAU)
Väntelista
Vilka slutsatser kunde forskarna dra om dessa behandlingsdelar?
Forskarna drar slutsatsen att sömnrestriktion förbättrade svårighetsgrad av insomni, så väl som självrapporterad sömnkontinuitet och sömnkvalitet. Stimuluskontroll förbättrade både subjektiv och objektiv sömntid. Vidare att kognitiv omstrukturering förbättrade svårighetsgrad av insomni. Man fann inget stöd för att psykoedukation och avslappning kunde kopplas till något utfall. Avslutningsvis konstaterar forskarna att sömnrestriktion, stimuluskontroll och kognitiv omstrukturering är de mest effektiva delarna i en KBT-behandling för insomni.
Kontakta oss med dina frågor om studien eller sömnproblem.
KBT Strukturs systermottagning PTSD-Centrum har annonserat nya datum för nästa grundutbildning i PTSD och Prolonged exposure. Datumen att skriva upp eller lägga på minnet denna gång är: 13-16 januari + 5 maj. Läs mer om utbildingen här.
Kursledare Tomas Hylmö om utbildningen:
“Under kursen kommer du att lära dig grunden i bedömning av traumareaktioner och behandling utifrån Prolonged Exposure. Vidare får du verktyg för att hantera utmaningar, hjälpa klienter bryta undvikanden, hantera flashbacks och dissociation, samt ta hand om terapeutens egna känslor. Vi träffas efter några månader för uppföljning och mer praktisk workshop med fokus på handledning kring att hantera utmaningar som dykt upp på vägen.”
Kontakta med frågor eller för anmälan
Detta är sjunde gången kursen ges, och mottagandet har historiskt varit mycket positivt. Tidiga anmälningar (i november) ges rabatt – och det gör även anmälan av mer än två personer.
Hör av dig med frågor till kursledare Tomas Hylmö: tomas.hylmo@ptsdcentrum.se
En förlossning är en stark upplevelse, som ofta innebär en stor kroppslig och mental påfrestning. Vanligtvis går allt bra, och återhämtning och omställning till en ny vardag upplevs av föräldrarna hanterbar. Tyvärr medför en del förlossningar kvardröjande negativa känslomässiga reaktioner som förutom att de innebär ett lidande och försämrad funktion också kan påverka bonding mellan förälder och spädbarn i negativ riktning.
Vad vet vi om traumatiska förlossningar?
en tredjedel beskriver sin förlossning som traumatisk
3-4% av kvinnor uppfyller kriterier för PTSD i efterföljden av förlossning
ungefär hälften i denna grupp har återhämtat sig spontant de första 10 månaderna efter förlossning
Vad vet vi om riskfaktorer kopplat till traumatiska förlossningar?
Frankham et al (2023) går i bakgrunden till sin studie av effekterna av PTSD på mödra-barn relationen igenom olika faktorer som ökar risken för traumatiska förlossning, och utveckling av PTSD. Följande faktorer lyfts fram:
Den subjektiva upplevelsen av förlossningen är viktig
Rädsla inför förlossning, upplevd kontrollförlust-, lågt upplevt stöd- och stark smärta under förlossningen innebär en ökad risk
Medicinska komplikationer i samband med förlossning innebär en ökad risk
Negativa upplevelser av vården och/eller bemötandet innebär risk
Vad är förlossningsutlöst PTSD?
Förlossningsutlöst PTSD är att i efterföljden av en traumatisk förlossning utveckla symtom på PTSD som har en varaktighet på minst en månad. För att diagnoskriterier ska vara uppfyllda behöver symtom skapa ett lidande och/eller hindra fungerandet i vardagen. Följande symtom är typiska för posttraumatiskt stressyndrom:
Återupplevanden i form av flashbacks, påträngande minnesbilder, mardrömmar eller stark kroppslig och/eller känslomässig reaktivitet på sådant som påminner om händelsen
Undvikanden av sådant som påminner om händelsen, t ex personer, platser, objekt och/eller av inre tillstånd/upplevelser; t ex minnen, tankar, känslor eller kroppsliga reaktioner.
En förändrad och negativ syn på: sig själv, omvärlden, andra människor.
Stress och överspändhet, t ex uppvarvning, irritabilitet, sömnproblem, smärta/värk, vaksamhet, rastlöshet
Vissa av symtomen ovan gör att förlossningsutlöst kan förväxlas med postpartum-depression. Vid just förlossningsutlöst PTSD är det särskilt viktigt att undersöka i vilken utsträckning förmågan att ta hand om och möta sitt barn är nedsatt.
Vad kan hjälpa vid förlossningsutlöst PTSD?
Förståelse och kunskap om PTSD och trauma kan vara hjälpsamt för den drabbade, och för en stöttande omgivning. Att tillföra resurser i form av avlastning samt praktiskt och känslomässigt stöd kan bidra till återhämtning från trauma. Exempel på det kan vara sjukskrivning som gör att en partner kan avlasta under en utökad period, avlastning som möjliggör vila och sömn, mer stöd och hjälp (till båda föräldrar) kopplat till föräldraskap samt andra trygghetsskapande insatser.
Psykologisk och/eller farmakologisk behandling av person med erfarenhet av traumaproblem och -behandling stöds av det aktuella kunskapsläget, t ex med EMDR eller Prolonged exposure. Det kan i samband med behandling finnas ett behov av särskild kompetens på området föräldraskap och små barn och/eller samverkan med MVC/BVC.
Kontakt
Kontakta oss om du har frågor om trauma och psykisk ohälsa i efterföljden av förlossning. Om du själv eller din partner har besvär med detta, eller förlossningsrädsla, rekommenderar vi också att ni lyfter detta med etablerade kontakter på BVC och/eller MVC.
Referenser
Frankham, L. J., Thorsteinsson, E. B., & Bartik, W. (2023). Birth related PTSD and its association with the mother-infant relationship: A meta-analysis. Sexual & Reproductive Healthcare, 38, 100920.
Att stå upp för sig själv, på ett balanserat och konstruktivt sätt är inte alltid lätt. De flesta har nog någon gång känt att det kan vara svårt att att respektfullt kunna säga nej till en begäran från en släkting eller vän – eller att vid oenighet kunna uttrycka sina känslor utan att agera ut. Samtidigt kan dessa ageranden ha en stor betydelse för möjligheten att uppnå personliga mål, fungera i relationer och bevara sund självkänsla.
Sunt självhävdande, konstruktiv assertivitet eller kort och gott “att stå upp för sig själv”: har visat sig vara en friskfaktor i relation till psykiatriska problem med depression och olika former av ångest. Låg grad av assertivitet, “självhävdande” hänger ihop med problem som rör emotionell instabilitet, relationsproblem och låg självkänsla.
Konstruktiv assertivitet kan beskrivas som handlingar som respekterar egna och andras rättigheter, och där de egna önskade utfallen och intensiteten i det egna beteendet skickligt regleras utifrån kontextuella faktorer, t ex hur viktig relationen är och innebörd för självrespekten.
Ny studie undersökte ifall det går att bli bättre på att stå upp för sig själv med hjälp av KBT
Deltagare till studien rekryterades via tidningsannons och delades slumpmässigt in i tre grupper med ca 70 patienter i varje grupp. Två grupper fick gå igenom en 8 veckor lång behandling, med eller utan kortare vägledning av terapeut (ca 15 minuter i veckan). Den sista gruppen var kontrollgrupp som stod på väntelista under behandlingen. Patienterna behövde vara över 18 år och fick inte vara för deprimerade utifrån självskattningsformulär.
Under de 8 veckorna fick patienterna lära sig mer om att stå upp för sig, och de fick framförallt öva på att göra detta på olika sätt, och i olika sammanhang. För att understödja övandet fick patienterna lära sig vissa färdigheter i känsloreglering och avslappning.
Lovande resultat i studien
Resultaten visade på att deltagare som genomgick behandlingen jämfört med de som stod på väntelista uppvisade en ökad mängd konstruktiv assertivitet. Vidare kunde man konstatera en minskning avseende social ångest och nedstämdhet, och omvänt en ökning av välmående jämfört med väntelista. Även om nivån av aggressiv assertivitet ökade något i gruppen, så fanns inga indikationer på att detta inneburit någon negativ behandlingseffekt. Forskarna konstatserar också att nivån ökade lite från en jämförelsevis mycket låg nivå.
Att ta med sig
Forskarna lyfter upp konstruktiv assertivitet som ett område som kan vara viktigt att fokusera på i behandling, och där KBT verkar vara en metod som kan ge positiv effekter.
Kontakta oss
Hör av dig till oss med frågor om att stå upp för sig själv, konstruktiv assertivitet eller “självhävdande”. Vi kan erbjuda färdighetsträning av den typ som beskrivs ingick i den refererade studien.
Referens
Hagberg, Tobias, et al. “Efficacy of transdiagnostic cognitive-behavioral therapy for assertiveness: A randomized controlled trial.” Internet Interventions 32 (2023): 100629
I det här inlägget går vi lite mer på djupet kring vilka empiriska fynd som ligger till grund för Broaden and build-teorin och betydelsen av positiva känslor i livsstilsförändring. I det första inlägget i serien gick vi igenom lite hur B&B-teorin kom till, dess bakgrund och vad den innebär. Du kan läsa det här.
En kort beskrivning av utvidgningseffekten (broaden)
Utvidgningseffekten (‘broaden’) kan beskrivas som en kortlivad kognitiv förändring hos oss som innebär att gränserna för vår uppmärksamhet “tänjs ut” och som gör det lättare för oss att koppla ihop vitt skilda idéer, och finna nya kreativa och flexibla lösningar. Förändringen gör det oss lättre för oss att agera med en längre tidshorisont i åtanke.
Effekten har belagts i ett flertal studier. I en studie inducerades positiva, neutrala eller negativa känslor genom visning av film varvid försökspersoner därefter fick analysera olika figurer. Inducerandet av positiva känslor hängde ihop med mer helhetsorienterat processande av figurer. I en annan studie kopplades fler positiva känslor till fler handlingsimpulser, och omvänt negativa känslor kopplades till färre.
Positiva känslor som inducerade före flygsimulatorträning ledde till genomsnittligt bättre styrprestationer. I en annan studie ledde det till bättre växling mellan uppgifter (i ett simultankapacitets test). Upplevda positiva känslor sammanhängde med bättre kontakt med nya college-rumskompisar, och bättre perspektivtagande runt andras handlingar. Utöver vidgning av visuella systemet; perceptuella och semantisk funktioner samt social kognition verkar positiva känslor också påverka kroppshållningen på ett liknande sätt, och sammanhänger med en mer upprätt hållning i nacke och ryggrad. Detta är något som ger ökad rörelsefrihet och ökad tillgång till visuell information.
Uppbyggnadseffekten, hur fungerar den?
Uppbyggnadseffekten (build) har också den förankrats i många studier. Det finns exempelvis en stor mängd forskning som påvisat att personer som upplever/uttrycker positiva känslor oftare än andra är mer motståndskraftiga vid olika former av motgångar. De har också visat sig mer påhittiga och mer socialt inkopplade. Mot bakgrund av forskningsdata är det också mer troligt att de fungerar på optimal nivå jämfört med personer som i lägre utsträckning upplever/uttrycker sådana känslor.
Utöver dessa korrelationer har Fredrickson och kollegor konstaterat att daglig nivå av positiva känslor kan förutsäga förändring i draget “resilience” (ungefär ‘motståndskraftighet’), och att detta i sin tur var sammankopplat med livskvalitet (life satisfaction). I en annan studie visade man att mängden utbyten av positiva känslor i en nära relation kunde förutsäga relationella resurser vid ett senare tillfälle. Joiner och Fredrickson har också kunnat belägga reciproka förhållanden mellan positiva känslor och utvecklandet av resurser, vilket innebär att en positiv spiral kan uppstå när positiva känslor via utvidgning ökar resurser, och att dessa nya resurser kan bidra till nya positiva känslor osv (se figur nedan)
Fler exempel på en uppåtspiraler utifrån B&B-teori
Uppåtspiraler av denna typ har identiferats bland annat kopplat till mindfulnessträning, där ökad mängd positiva tolkningar av situationer sammanhängde med stärkande av benägenhet att vara “närvarande”, vilket i sin tur stärkte känslomässigt välbefinnande. I arbetslivet ledde positiva upplevelser av flow och inre motivation till stärkande av både personliga och organisatoriska resurser, vilket i sin tur ledde till en uppåtspiral.
Tankar att ta med sig utifrån Broaden and build-teori
Området positiva känslor är eftersatt i den kliniska forskningen, även om det hänt lite spännande saker de senaste åren. B&B utgör väldigt intressant grundforskning som också har stor relevans vid psykisk ohälsa, påfrestningar i livet och livsstilsförändringar.
Om vi kan hålla flera tankar i huvudet samtidigt kan vi ha stor nytta av det B&B-lär oss.
Dels ska vi komma ihåg att negativa känslor för det mesta är begripliga på något sätt – och att de paradoxalt nog blir lättare att bära när vi accepterar och tillåter att de finns – utan att vi för den skull låta de styra oss i ohjälpsamma riktningar. I tillägg ska vi komma ihåg att positiva känslor inte är negativa känslors motsats; vi är fullt kapabla att ha parallella känslor – t ex tacksamhet över att så många dyker upp på begravningen av en familjemedlem, samtidigt som vi känner sorg. Vi ska också minnas att vi, precis som vi kan öva upp vår förmåga att hantera stress, rädsla och ilska – kan öka vår medvetenhet om, fokus på och regleringsförmåga av känslor av glädje, nyfikenhet, lugn och gemenskap (sk savouring). Övning ger färdighet.
Betyder det här att vi måste hänge oss åt en ansvarslös hedonistisk livsstil? Inte alls. Om vi tänker så kan det vara hjälpsamt att bredda ut förståelsen för vad positiva känslor kan vara för något. Mer om det i kommande blogginlägg.
Nu i veckan har folkhälsomyndigheten offentliggjort nya rekommendationer för skärmanvändning och digitala medier gällande barn och unga. Med digitala medier menas i det här sammanhanget skärmanvändning på fritiden; t ex sociala medier, videoklipp, streaming av film/serier el tv samt dataspel.
Rekommendationerna som grundar sig på en genomgång av forskningen på området och mer generell kunskap om barns behov i olika åldrar och innehåller i korthet enligt nedan. Därefter följer några reflektioner kring riktlinjerna.
Åldersanpassade rekommendationer, t ex om riktlinjer för daglig användning av skärm i olika åldersspann
Riktlinjerna utgår ifrån tidsåtgången för sömn och andra viktiga aktiviteter för utvecklingen (lek, fysisk aktivitet, skola, socialt umgänge mm. och räknar baklänges)
För barn under 2 år, ingen skärmtid
3-5 år: max 1 timme
6-12 år max 1-2 timmar
13-18 år max 2-3 timmar
Rekommendationer till föräldrar rörande egen användning av digitala medier
Fundera på hur du själv använder digitala medier när du är med ditt barn
Var medveten om att dina skärmvanor kan påverka ditt barns skärmvanor
Några tankar kring skärmtid och rekommendationerna
Efter en första läsning av rekommendationerna har några tankar väckts, och jag delar med mig av dessa i det fortsatta inlägget. Tyvärr har jag inte hunnit sätta mig in kunskapsöversikten mer än ytligt, så detta blir reflektioner utifrån tidigare kunskap, erfarenhet från kliniskt arbete med barn- och unga och egna erfarenheter av barn, och skärm.
Folkhälsomyndigheten vänder på frågan
Här tycker jag folkhälsomyndigheten gör det bra när de hjälper oss att se frågan i ett större sammanhang. När jag följt diskussionen tidigare, t ex i media, blir det ofta fokus på vilken de direkta effekterna av skärmanvändning är. Blir det mer bråk och konflikter? Blir de uppvarvade eller trötta? Får de ett beroendeliknande beteendemönster? Får de sämre syn? Även om detta såklart är en viktig fråga att undersöka, så blir problemet när frågan nyanseras att svaret tenderar att “bero på” en massa saker. Det beror på vad vi gör på skärmen, det beror på hur vi reagerar på skärmanvändningen (här är barn säkert olika, precis som vuxna) och det beror på när, hur och varför skärmen används. Här blir det mycket att hålla reda på och förhålla sig till som förälder och skärmanvändare.
När folkhälsomyndigheten vänder på resonemanget, och istället fokuserar på “vad behöver barn och unga för att må bra”, och uppskatta lite generellt vad som behövs (i olika åldrar) för skola, sömn, lek, fysisk aktivitet och social samvaro, så blir maxgränsen för den rekommenderade skärmtiden ungefär vad som finns kvar – och vi får syn på vad mer skärmtid kommer att tränga undan.
Att fokusera på underskotten
Att definiera ett problem utifrån vilka beteenden det tränger undan – underskott – är ett vedertaget och ofta effektivt sätt att få en tydligare helhetsbild av sin situation som vi ofta använder i psykologisk behandling. Inte sällan ger det ny motivation till förändring – då vi ser att det är viktiga och värdefulla saker som trängs undan. Det kan dessutom ge idéer om vilka svårigheter som skall övervinnas för framgångsrik beteendeförändring, t ex “jag saknar ett fritidsintresse” och uppslag på konkreta förändringssteg “jag kan plocka fram mina rullskidor igen och prova hur de fungerar”.
En av orsakerna till att det fungerar bra är att vi människor har lättare att förändra ett beteende om vi vet vad vi ska göra istället. Det är tillräckligt svårt att bromsa ett beteende, och då blir ibland utmaningen att i stunden också komma på något annat att göra för övermäktig. Ett bra exempel på kan illustreras av att vänta. Prova gärna att idag vänta med fredagschipsen en timme. Nästa fredag provar du istället att efter middagen göra i ordning i köket, planera helgen med din partner och ta en dusch innan du tar fram fredagschipsen. De flesta skulle nog hålla med om att det är lättare att göra scenario två, även om effekten blev densamma – att fredagschipsen åts ungefär en timma senare. Det här gör många lite automatiskt för att reglera sina beteenden, men med en medvetenhet om kraften i att fokusera på underskotten så kan vi använda oss av det när förändring är svårt.
Att bli nyfiken på sina faktiska erfarenheter, och låta de vägleda beteenden
Ytterligare några tankar kring detta rör mer reaktionerna på FHM’s riktlinjer än riktlinjerna i sig. Många känner sig förorättade av den här typen av riktlinjer och reagerar på detta med att argumentera och ifrågasätta riktlinjerna på olika sätt. Om ni minns alkoholriktlinjerna som kom för något år sedan var det lite liknande då. Jag tänker att det är helt naturligt att negativa känslor kommer om en myndighet släpper riktlinjer om vad som är hälsosamt, om man själv inte följer dem. Det kan till exempel väcka osäkerhet, ledsenhet, skam och en upplevelse av att bli förminskad.
När det här händer hamnar vi lätt i ett rätt eller fel-tänkande – och vi vill verkligen inte ha fel/vara fel. Vi kommer då att lägga märke till sådant som stärker oss i uppfattningen om att vi har rätt, och att “den andre har fel”. Vi blir så fokuserade på att ha rätt och våra principer att vi helt eller i delar tappar kontakten med den verklighet som “tittar oss i ögonen”. Det behöver väl knappast sägas att det inte är ett mindset som skapar förutsättning för att vi flexibelt ska göra justeringar och anpassningar som tar oss genom en föränderlig tillvaro i riktning mot det vi vill och önskar.
Ett sätt att bryta dödläget är att släppa kampen om rätt eller fel, och istället nyfiket närma oss vår erfarenhet av olika saker. Detta kräver en autentisk nyfikenhet på hur saker faktiskt förhåller sig, bortom hur vi tänker att de är eller hur de borde vara. När det gäller skärmar skulle det kunna vara att: Oavsett hur jag tror att jag påverkas av skärmar – och vad folkhälsomyndigheten tycker – så skulle jag kunna prova att istället för att titta på serier på kvällen göra något annat och se hur det blir. Det här sättet att närma sig förändring är ofta mer hjälpsamt och mer lustfyllt än genom piska, skam och hårda “måsten och borden”. Kanske märker vi att skärmtiden faktiskt ger oss det vi önskar och vill, eller så upptäcker vi meningen med något annat eller en större variation. Utöver det kan det kanske öka vår psykologiska flexibilitet. Det har vi nytta av så fort livet gör sin nästa piruett.
Hör av dig till oss
Vi finns här om du har frågor om du vill ha hjälp och stöd med beteendeförändring rörande skärmar eller annat.
