Nyligen har SBU släppt en rapport som undersökt det vetenskapliga stödet för olika insatsers effekt på återgång i arbete vid längre sjukskrivning (mer än 90 dagar). Slutsatserna är att KBT och beteendeterapi – med involverad arbetsplats – “möjligen leder till minskad depression och ökad återgång i arbetet på kort sikt. Kort sikt är i detta fall definierat som inom en 12 månaders period. Ytterligare en insats – teambaserat stöd med involverad arbetsplats visade sig möjligen kunna leda till ökad arbetsåtergång. Denna insats har dock inte forskats på i nordiska förhållanden, vilket ökar osäkerheten kring om en sådan insats skulle kunna fungera i Sverige.

Psykisk ohälsa vanlig orsak till längre sjukskrivning

I rapporten presenteras att psykisk ohälsa sedan 2014 är den vanligaste orsaken till längre sjukskrivning. Den psykiska ohälsan utgörs till stor del av olika typer av depressioner, ångestsyndrom och stressreaktioner. Varje år kommer 1,7% av alla i arbetsför ålder påbörja ett sjukfall på grund av en psykiatrisk diagnos. Tyvärr är det som tidigare nämnt jämförelsevis högre risk för längre sjukskrivning med sådan orsak. Dessutom blir en betydande andel i denna grupp (36%) sjukskriven på nytt inom 3 år.

Hur hjälptes personer med psykisk ohälsa av insatsen KBT med involverad arbetsplats?

KBT med involverad arbetsplats innebar oftast att ett par behandlingsmöten dedikerades till att göra en plan och upplägg för rehabiliteringen. Ibland förekom kartläggande samtal med ansvarig chef och ibland trepartssamtal med psykolog, klient och arbetsgivare för planering och överenskommelser. Vid sidan av detta behandlades klientens psykiatriska problematik utifrån KBT med ca 10-20 sessioner. Jämförelsegrupper fick sedvanlig eller ingen insats, och mer detaljerad information om vad det var framgick inte.

Resultaten för KBT med involverad arbetsplats.

Resultaten efter 12 månader var att 6,2% fler hade återgått till arbetet – och att effekt uppnåtts vad gäller depression. Intressant att notera var dock att för en undergrupp, de som varit borta mer än 1 år från arbetet, var andelen som kunde återgå till arbetet större – 17,5%.

Vilka upplevelser och synpunkter hade de personerna som deltog i studierna?

Det fanns intervjuunderlag som beskrevs i punktform i rapporten. Intressant att notera där var bland annat att hinder för arbetsåtergång som lyftes fram förutom symtombörda var: skuld och skamkänslor och förändrade rutiner på arbetsplatsen.

Deltagarna i studien betonade värdet och vikten av individuella anpassningen av insatsen och expertkunskapen hos den professionelle.

Vidare tyckte man att återgången till arbetet skedde med bristfälligt stöd. Här är det värt att fundera på om upplägget eller involverandet av arbetsplatsen hade kunnat förstärkas ytterligare för ännu bättre effekt.

Avslutande reflektioner

Även om man hade önskat att siffrorna i SBU’s rapport hade varit lite bättre, precis som en statistiska säkerheten i resultaten så inger den ändå visst hopp. KBT verkar kunna hjälpa personer att återfå arbetsförmågan, och kanske ännu mer när rehabiliteringsprocessen förs upp på agendan. Det verkar fungera som bäst när den professionelle besitter expertis kring behandling och rehabilitering, och tillräcklig kännedom om individen och organisationen. Då kan det, om samarbetet fungerar, bli en hjälpsam individuell anpassning av arbete och rehabilitering.

KBT Strukturs medarbetare har den kompetens som önskas av sjukskrivna, och hjälper gärna arbetsgivare med syfta att stödja rehabiliteringsprocesser. Läs mer här.

Att exponering är en effektiv och säker metod som kan användas vid många olika problem har bekräftats i en stor mängd vetenskapliga studier. Det finns dock ingenting bra som inte kan bli bättre. Exponering fungerar bra för många, men inte alla. Utvecklade teorier om hur exponering fungerar skulle kunna bidra till att interventioner kan tillämpas mer träffsäkert och med bättre effekt. Michelle Craskes uppdateringar av “Inhibitionsinlärningsteorin” är högst intressanta, men arbete som som klarlägger om tillämpningarna leder till så stora och betydelsefulla skillnader att de går att säkerställa i randomiserade kontrollerade studier återstår.

Inhibitionsinlärningsteorin, Inhibition learning theory

De senaste 20-åren har Michelle Craske tillsammans med andra forskare arbetat med att försöka förstå varför och hur exponering fungerar. Resultatet är en ny teori, Inhibitions inlärningsteori – som bättre förklarar de neurologiska, inlärningspsykologiska och kliniska observationer som gjorts inom fältet. 

Om vi förenklar lite kan man säga att den nya teorin har ändrat syn på det som händer vid framgångsrik exponering. När man tidigare tänkte att rädslorna utraderades, ersattes eller utmattades – tror man numer att framgångsrik exponering leder till att vi lär in sådant som i framtida liknande situationer fungerar bromsande och dämpande på de starka känslomässiga reaktioner som finns förknippade med den ursprungliga rädslan.

Tidigare teorier fokuserade ofta på att de känslomässiga reaktionerna behövde sjunka kraftigt och försvinna under exponeringar. Utgångspunkten i Craskes teori är att detta inte alltid är nödvändigt – istället handlar det om att effektiv exponering kan uppnås om en negativa farhåga aktiveras i en situation, och att denna farhåga INTE infrias. Detta innebär ett tillfälle för inlärning som kan förändra vår framtida värdering av- och reaktion i en liknande situation.

Förhoppningar om mer effektiva tillämpningar

Craskes, med fleras forskning ger hopp om mer effektiv exponering – men också tillämpningar som ger förändringar som är tåligare och mer robusta över tid. Detta är viktigt då man sett att bakslag i rädsla, “return of fear”, tyvärr drabbar en betydande andel av de som haft nytta av exponeringsbehandling. 

Vi som arbetar på KBT Struktur vill fortsätta ligga i framkant när det gäller exponeringsbehandling – och som en del av den ambitionen fortsätter vi följa utvecklingen av nya teorier på området. Hör gärna av dig om du har frågor eller funderingar kring exponeringsbehandling.

Vår traumaexpert, psykolog Tomas Hylmö har för PTSD Centrum – en del av KBT Struktur – och med Björn Rudman suttit ner och pratat om ett för honom både kärt och känt ämne. Det är också ett problem som dessvärre förbises i många vårdsammanhang där dessa patienter återfinns. Det är inte ovanligt att man söker vård för andra problem, t ex somatiska tillstånd, stressrelaterad ohälsa, så som utmattning, eller alkohol och drogproblem. Detta och mer berättar Tomas om i denna podd.

Posttraumatiskt stressyndrom och C-PTSD är stressrelaterade tillstånd som kan uppstå i efterföljden av allvarliga händelser. C-PTSD står för komplex PTSD – och innebär utöver att man uppfyller sedvanliga kriterier för posttraumatiskt stressyndrom (med symtom inom områdena återupplevanden, undvikanden och överspändhet) även har generaliserade problem med känsloreglering, interpersonellt fungerande och en starkt negativt präglad självbild.

De händelser som föregår komplex ptsd kännetecknas ofta av en eller flera av följande: exponering sker tidigt i livet; att händelserna är utdragna och/eller flerfaldiga; att de åsamkats av personer som samtidigt står nära samt att inget hopp om att situationen skulle ta slut eller förändras fanns. Läs mer på PTSD-Centrums hemsida.

KBT Struktur har återigen medverkat i podcast med Björn Rudman. Vår psykolog Tomas Hylmö, med stor erfarenhet av KBT behandling av sömnproblem, sitter med runt bordet. Som vanligt avhandlas flera spännande ämnen och frågor. Varför hjälper det inte till exempel inte alltid att följa kvällstidningarnas sömntips för att sova bättre? Varför kan det kan vara kontraproduktivt att “försöka” somna/sova?

Detta är rekommenderad lyssning för dig som själv har sömnproblem och/eller ett intresse av hälsa, sömn och psykologi.

Läs gärna mer om sömnproblem här.

Är du också nyligen tillbaka efter semestern? Jag är själv på min andra vecka, och precis som många andra, kämpar jag lite i omställningen mellan sommarledighet och arbetsvardag. Jag märker hur min hjärna undan för undan vänjer sig vid arbetet igen, men ibland känner jag mig både trött och trög. När jag märker det, och försöker ha tålamod med mig själv och ta hand om mig själv i situationen – istället för att pressa mig eller bli arg på mig själv – så är det en slags självmedkänsla jag tillämpar. Självmedkänsla är något de flesta mår bra av att öva på, för det är mer regel än undantag för de flesta – att ställa lite högre krav på sig själv, och vara lite mindre förlåtande – mot sig själv än mot andra.

För en del personer så dominerar negativitet och självkritik inställningen till den egna personen; känslorna, egenskaperna, handlingarna – på ett sätt som plågar och hindrar och leder in i en ond cirkel av negativa känslor och problem. Den som känner igen sig kan vara hjälpt av mer systematiska övningar med stöd av en terapeut inom ramen för en compassionfokuserad behandling. Vår expert på det området har skrivit lite mer om det här. Hör gärna av dig om du har frågor kring detta.

Det betyder tyvärr för många också ökad ångest – då det är ett tecken på att högsäsongen närmar sig, för många av våra fobiker. Ungefär 10% av befolkningen har någon form av specifik fobi, dvs en stark rädsla/ångest för något särskilt. Några av de vanligaste gäller djur, där bland annat spindlar, ormar och bin/getingar och fästingar brukar ligga i topp. Det finns i princip fobier för all möjliga djur och fenomen, andra exempel på vad vi tidigare behandlat på KBT Struktur är fobi för grodor, fåglar och svampar. Några av de vanligaste fobierna som inte är lika säsongsbetonade, gäller höjder, trånga utrymmen, clowner, och att kräkas. Men återigen, det går tyvärr att utveckla fobi för vad som helst.

För en del av dessa personer blir livet om sommarhalvåret kraftigt begränsat på grund av fobin. Det är inte ovanligt att en drar sig för att tacka ja till grillning, picnic, en promenad i parken, eller andra saker som innebär risk att stöta på det en är rädd för.

För andra är problemet inte lika uttalat, men lägger ändå lite sordin på stämningen, genom en viss bakgrundsstress i naturnära situationer. Dessa personer kan ändå ha mycket att tjäna på att bli kvitt fobin, för att ändå göra livet lite lättare, och att övervinna en fobi kan också vara något att vara stolt över, och som kan stärka självförtroendet och självkänslan generellt.

Det bästa med att ha en fobi, är att det faktiskt är den diagnos som det finns överlägset bäst behandling för, av alla psykiatriska diagnoser. 90-95% av dem som genomgår behandling blir helt av med fobin eller kraftigt förbättrade. Därför vågar vi också lova – pengarna tillbaka om du inte blir bättre! (förutsatt att du faktiskt genomför behandlingen)

Det finns två olika strategier att behandla fobi på: Antingen att träffa psykologen en gång i veckan, och jobba med hemuppgifter däremellan. Den andra strategin är att boka in en heldag med så kallad 1-sessionsbehandling, där patienten tillsammans med psykolog under en heldag (6 timmar) steg för steg övervinner rädslorna. Det låter kanske konstigt, men till skillnad från kunskapsinlärning, är denna typ av känslomässig inlärning faktiskt mer effektiv, om den görs intensivt under en dag – det vill säga, det kommer att krävas mindre insats totalt sett, om det görs på en dag. Vilken strategi och upplägg som passar dig och din fobi bäst är det bra att ha en dialog kring vid det första besöket som syftar till att kartlägga och bedöma problembilden.

Är det kanske dags för dig eller någon du känner att ta tag i det? Välkommen att höra av dig, vi har lediga tider inom en vecka!