Sociala relationer är viktigt för vårt välmående och hälsa. Samtidigt som det har visat sig viktigt att ha relationer med hög kvalitét, finns det också studier som visar på värdet av att ha olika slags relationer med många människor. Att över tid tappa kontakten med olika personer verkar dock vara en universell erfarenhet och sker ofta som en följd av perioder av ökad belastning i privatliv eller arbete; eller på grund av utmanande livsförändringar, t ex när man får barn eller flyttar. Trots det verkar vi ha svårt att återknyta med dessa personer, trots att det av många skäl skulle vara en bra idé. Problemet är inte att vi inte förstår att det är viktigt med bra relationer och ett starkt socialt nätverk – så vad är problemet? Läs mer nedan om Aknik och Sandstroms studier på området.
Det känns obehagligt, men varför?
Ett av resultaten i Aknin och Sandstroms studier från 2024 på området är något överraskande – vi människor är generellt sett inte så motiverade och hågade att återknyta med personer som vi tappat kontakten med. De gjorde en serie med studier på området för att utforska fenomenet. Till exempel visas att många beskriver hinder och negativa känslor kopplat till att återknyta med gamla vänner. I en studie kunde man se att deltagarna kände samma obehag inför att återknyta som att ta kontakt med en helt främmande människa.
Författarna föreslår att en del av förklaringen i det stora antal kända bias som ofta får oss att systematiskt felvärdera utfallet av sociala initiativ. T ex underskattas värdet av att uttrycka tacksamhet, samtidigt som vi överskattar hur obekvämt det skulle kännas för den tackade. Vidare underskattar vi hur hur positivt vi skulle reagera på en social interaktion med en främling. Ytterligare ett exempel minns ni kanske från tidigare inlägg – att vi överskattar hur negativt andra upplever att vi tackar nej.
Räcker inte med information och kunskap
Tyvärr verkar dessa hinder vara svåra att ta sig över. En av studierna (2024) fann att det inte räckte med information om bias och att peka på de positiva effekter som återupprättad social kontakt leder till. Fler studier med liknande resultat citeras.
Aknik och Sandstrom ville då prova en lite annan ingång. Med tanke på resultaten om att man var lika ovillig att återknyta som att kontakta en främling valde man att prova förklaringsmodellen att de ihärdiga undvikandena av detta berodde på att personen som man tappat kontakten med kändes som en främling. Med denna utgångspunkt tänkte man mer i linje med hur tänker vid förändringsarbete i samband med social ångest; att på olika sätt öva beteenden som går emot känslorna – exponering och färdighetsträning skulle det också kunna kallas.
Kan en mer beteendeinriktad approach hjälpa?
I en sjunde studie testade man då att randomisera två grupper varefter den ena gruppen fick öva ett par minuter på att återknyta (genom att skicka meddelanden, chat el liknande) till personer som de inte hört av sig till på länge. Den andra gruppen fick istället scrolla sociala medier under några minuter.
Bägge grupperna fick därefter en uppmuntran att höra av sig till en person de inte haft kontakt med på länge, och information om att det är sammankopplat med positiva känslor och bra för välmåendet. I gruppen som hade “övat” på att återknyta återknöt 53% med någon, vilket var fler än i gruppen som scrollade, där 31% gjorde detta. Slutsatsen var att övandet av beteendet att höra av sig till en vän som man tappat kontakten var ett effektivt sätt att öka benägenheten att göra så. Forskarna tänker sig att orsaken är att övandet minskar ångesten associerad med att ta ett socialt initiativ mot någon som känns främmande (precis som det gör vid exponeringsbehandling vid social ångest).
Tankar om resultatet
Med tanke på den ofrivilliga ensamhetens ökande problem, och sociala relationer som både källa till hälsa och skydd mot ohälsa tycker vi dessa studier är spännande. På ett mer övergripande och preventivt plan är det intressant att flytta fokus från att “informera” till att “aktivera” på ett sätt som minskar tröskeln framgent. Kanske hade någon form av AI kunnat användas som ett mellansteg – “Se mig som en person du förlorat kontakten med och skriv något för att börja återuppta kontakten”, och så återkoppling med fokus på upplevelse för mottagaren, och möjlighet att öva vidare på att fortsätta dialogen eller “höja svårighetsgraden”.
Studien sätter också fingret på en viktig utgångspunkt för behandling med KBT – beteendeförändring är ett kraftfullt sätt att på sikt förändra tankar och känslor. Det subtila inflytandet av våra känslor kan få oss att – precis som räven döma ut rönnbären som “sura” för att det är ansträngande, svårt eller obehagligt att få dem. Detta kallas inom tredje-vågens KBT för “reasongiving”, “orsaksletande” och bidrar ofta till psykologisk inflexibilitet. I behandling övar vi på att fokusera- och lyssna mindre på tankar som leder oss bort från vår långsiktigt önskade riktning.
Hör av dig till oss om du vill veta mer om hur vi arbetar med social ångest eller ensamhet.
