Ensamhet är ett fenomen som troligtvis varit en del av den mänskliga tillvaron sedan förhistorisk tid. Ensamhet är sedan länge ett kärt tema i litteraturen och behandlar alltifrån social isolering, som i Robinson Crusoe – och emotionell ensamhet, som i “det osynliga barnet” av Tove Jansson, till den existentiella ensamheten i Camus “Främlingen” eller Plaths “Glaskupan” – en slags djupare form av ensamhet som något förenklat kan sägas handla om att vi människor ytterst möter vår verklighet själva.
Ensamhet som inte är önskad och självvald, så kallad ofrivillig ensamhet, kan få allvarliga konsekvenser för hälsan. Det finns kartläggningar som konstaterar att den oönskade, ofrivilliga ensamheten är på väg att utvecklas till ett folkhälsoproblem och att så många som 25% av Sveriges befolkning besväras av isolering och ensamhet. Regeringen började 2023 att arbeta fram åtgärder som ska motverka den utvecklingen och Folkhälsomyndigheten har fått i uppdrag att ta fram en nationell strategi för problemet till våren 2025.
Vad är ensamhet?
För den enskilde individen kan ensamhet se väldigt olika ut, och ha olika innebörd. Det kan skapa lidande och ha en negativ inverkan på både psykisk och fysisk hälsa – ibland utan att individen själv ser eller förstår det. Det finns olika sätt att definiera och mäta ensamhet. Några exempel.
Ensamboende – att bo själv. Antalet ensamhushåll ligger i Sverige på ca 40%, detta är den högsta siffran i Europa, och gett Sverige epitetet “världens ensammaste land”.
Social isolering är ett begrepp som inbegriper att bo ensam och endast träffa anhöriga eller vänner ett fåtal gånger under en månadsperiod.
Den upplevda ensamheten kan mätas t ex genom vem som upplever sig ha besvär av ensamhet (ofrivillig), vem som tycker att de har vänner och sociala nätverk (social ensamhet) eller vem som känner att den har någon att anförtro sig åt (emotionell ensamhet).
Vem är ensam i Sverige?
Ensamhet är en normal effekt av livsförändringar, t ex efter en utbildning, skilsmässa eller byte av arbete eller ort. Oftast är ensamhet i dessa fall mer övergående, så att den som flyttar till en ny ort kommer att etablera en ny sociala tillvaro och kontakter. Dock finns alltid en risk att en mer kortvarig ensamhet övergår i en mer långvarig, ofrivillig ensamhet.
Besvär med (upplevd) ensamhet gav ett genomsnitt på 23% sammantaget män och kvinnor i alla åldersgrupper. Dock är besvär med ensamhet ojämnt fördelat på så sätt att det är betydligt fler som har besvär i åldersgruppen 16-29 och 85+. Även personer som står utanför arbetsmarknaden och de som har en funktionsnedsättning är överrepresenterade vad gäller ofrivillig ensamhet.
För både äldre och yngre ökar risken för att få besvär med ensamhet med att ha problem med fysisk och psykisk hälsa och att drabbas av negativa livshändelser så som förluster eller familjeproblem. Det finns också skillnader mellan dessa grupper – där ett begränsat socialt nätverk och aktivitetsnivå ökar risken för äldre, medan livsövergångar och personliga barriärer så personlighetsdrag och bristande hanteringsstrategier ökar risken för unga.
Vilka är hälsokonskvenserna av ensamhet?
I Folkhälsomyndighetens sammanställning konstaterar att risken att ha en allvarlig psykisk påfrestning är ungefär 5 gånger större om man har besvär med ensamhet. Vidare beskrivs att de som upplever sig ensamma i större utsträckning än andra riskerar att utveckla depressioner eller ångestproblem vid ett senare tillfälle. Studier visar på liknande förhållanden när det gäller självmordstankar.
Ensamhet och social isolering ökar risken att dö en förtida död (oavsett dödsorsak). Social isolering kan öka risken att dö pga hjärt- och kärlsjukdom. Ensamhet har också kunnat visa sig öka problem med att upprätthålla sunda levnadsvanor eller att försumma den egna hälsan, vilket i praktiken kan leda till ökat bruka av alkohol och minskad fysisk inaktivitet.
Sammantaget indikerar forskningen på att sambandet mellan hälsa och ensamhet är dubbelriktat, vilket betyder att ensamhet kan vara både en konsekvens av olika typer av ohälsa, men också en orsak till detsamma.
Att bryta ensamheten
Som vi sett är ofrivillig ensamhet ett komplext problem som kan orsakas av en mängd olika faktorer. Det verkar troligt att vi därmed behöver olika angreppssätt, utifrån olika perspektiv och på såväl individnivå upp till mer organisatorisk- och på strukturell nivå. Sannolikt kommer det ett antal förslag från Folkhälsomyndigheten under våren som vi kan lyfta i kommande inlägg. Låt oss i det fortsatta inlägget fokusera på psykologiska faktorer som kan vara hjälpsamma att påverka för att kunna bryta en ond cirkel av ensamhet.
Skam
Skam är en social känsla som syftar till att hjälpa oss att anpassa oss till grupper och sociala sammanhang, i förlängningen för att undvika att bli utstötta eller avvisade. Därför är det kanske ingen överraskning att ofrivillig ensamhet kan väcka skamkänslor. Det kan ta sig uttryck i att vi tänker att vi inte är uppskattade, eller till och med ogillade; att vi är ointressanta och inte har något att bidra med. När skamkänslor är aktiva är det vanligt att tänka negativt om sin egen person, sina handlingar och egenskaper. Skamkänslor tenderar också att driva ett självkritiskt fokus på de egna handlingarna och andras reaktioner. Vidare finns ofta en stark impuls att dölja sig och dra sig undan från andra vid känslor av skam.
Det är lätt att se hur ensamhet kan aktivera skamkänslor, som leder till självkritik och undvikanden av andra och/eller mer subtila beteenden – till exempel att göra sig osynlig eller bli mer tyst och dämpad, som kan minska chansen till kontakt. Konsekvenserna kan bli en fortsatt social isolering och försämring av självbilden, ökat utanförskap och mer skamkänslor.
Ångest
Närvaron av andra människor har evolutionärt varit viktigt för vår överlevnad på ett flertal olika sätt. Därför kan en fysisk och emotionell frånvaro av andra människor efterhand väcka starka inre signaler av fara. Något som kan beskrivas som ångest, oro och rädslor.
Det är dock inte alltid så lätt att förstå att känslorna till stor del kan vara kopplade till ensamheten. Medvetet eller automatiskt kanske känslorna då istället förknippas med något annat. Vanligt är att det förknippas till olika kroppsliga symtom t ex hjärtklappning eller andningen, tankar ofta på negativa utfall eller katastrofer eller vissa framträdande aspekter i miljön (t ex situationer som är svåra att lämna, öppna ytor, hissar, lokaltrafik, att prata med andra. En del börjar på olika sätt försöka kontrollera sin ångest genom undvikanden och andra mer eller mindre omständiga beteenden. I praktiken leder det ofta till att man blir bunden till sitt hem, eller åtminstone hindras i sin vardag.
Att plötsligt kunna få starka negativa känslor är något som också i sig kan få en person att undvika sociala sammanhang – av rädsla att få ångesten, och att det kanske skulle innebära att man gjorde bort sig på något sätt, eller att man inte kunde hantera det i närvaron av andra.
Ångesten gör det ofta mycket svårt att ta steg för att på sikt bli mindre ensam, då den ofta i praktiken stjäl fokus och energi och dessutom gör de aktuella stegen än mer skrämmande.
Nedstämdhet
Med få sociala kontakter är det lätt att utveckla nedstämdhet och depressiva symtom. Förutom att sociala kontakter ofta innebär en direkt och positiv påverkan på stämningsläget genom mening, glädje och andra positiva känslor så kan det också indirekt öka den upplevda meningen med andra aktiviteter. Om du pratar med din granne, och denne berättar att de ska ersätta ett par trasiga takpannor, kan det göra det mer meningsfullt att senare under dagen städa i garaget och där förhoppningsvis hitta överblivna takpannor att ge bort. Det är ju även så att mödosamma ansträngningar kan kännas mindre påfrestande när vi gör de tillsammans med andra, till exempel att ta hand om ett dödsbo.
Nedstämdhet leder oss lätt in i en inaktivitet då vi får färre impulser till aktivitet och handling, och ofta reagerar mindre positivt på det vi gör. Förväntningen som ofta blir styrande är att “det ändå inte kommer kännas kul”, och att det “inte är någon idé”, eller “spelar någon roll” etc. Det här blir lätt en ond cirkel som upprätthåller sig själv: jag gör inget och känner mig nedstämd, och känner då inte för att göra något, och gör då inget osv. När nedstämdheten är etablerad kan det kännas ännu svårare att träffa människor och agera för att förbättra sin sociala situation.
Avslutande ord
Vi har tittat närmare på ensamhet som begrepp och fenomen, och lyft fram några psykologiska aspekter som kan försvåra. Läs gärna mer om ofrivillig ensamhet och vad du mer konkret kan göra för att utöka dina sociala kontakter om du själv tror att du skulle behöva mer av det.
Läs mer om föreningar och organisationer som du kan söka hjälp från.
Hör av dig till oss med frågor, eller om du vill ha vår hjälp och stöd att ta dig ur ensamheten.
