Socialstyrelsen har under mars och april valt att uppmärksamma situationen för barn till föräldrar som är allvarligt sjuka, har problem med psykisk ohälsa eller missbruk. Dessa barn blir tyvärr ofta ensamma med oro, frågor och ansvar, skriver Socialstyrelsen på sin hemsida. Kampanjen heter “Ser du mig?”
Var finns dessa barn?
Detta rör barn till föräldrar med allvarlig sjukdom, eller som har problem med psykisk ohälsa eller missbruk. Det kan också röra barn som ser eller utsätts för verbalt och fysiskt våld i hemmet. Tyvärr berör detta en stor del av alla barn, beroende på hur man räknar kan det handla om så många som en tredjedel.
Att uppmärksamma barn i dessa situationer och kartlägga behov av stöd
Dessa barn behöver till att börja med uppmärksammas. Det kan vara hjälpsamt att vi som möter vuxna med nämnda svårigheter ställer frågor om hur barnet har reagerat på problemen/sjukdomen/situationen? Ta gärna reda på om barnet har några insatser eller stöd utanför familjen. Våga ställa frågor om hur hemsituationen fungerar, och våld.
Den som möter barn kan istället ha med sig att barn som är anhöriga kan reagerar på olika sätt. T ex kan reaktionerna vid stress och oro skilja sig beroende på person och ålder. En del klagar på somatiska besvär, så som ont i magen eller huvudet. De kan uppvisa rastlöshet, irritation eller ilska. Sömnproblem eller koncentrationsproblem kan förekomma. Vidare kan det visa sig som ett förändrat beteendemönster där de drar sig undan, blir mer ledsna eller klängiga. En del barn vill dölja hur de känner för omgivningen. Vissa får skuldkänslor gentemot den sjuke föräldern.
Ställ frågan direkt till barnet, “jag har märkt att” … du går undan mer själv på rasterna… hur har du det? Lyssna och utforska vidare.
Har observationer gjorts kring barnet är det en god idé att lyfta detta med föräldern, “jag har sett att” … X går undan mer själv på rasterna … hur har X det?
Dessa typer av frågor kan ställas återkommande, då barnets mående och behov kan komma att förändras.
Ge stöd
- Ge barn utrymme att beskriva sina tankar och känslor, utan att rätta eller säga emot. Var tydlig med att du gärna pratar om barnet vill prata. Om barnet har frågor, utforska dessa, och svara så gott du kan med mognadsanpassad information. Om du inte vet svaret kan du säga att du kan försöka ta reda på det.
- Normalisera att barn kan behöva stöd och egna kontakter för att hantera situationen
- Stöd föräldern att vara lyhörd kring barnets behov
- Var behjälplig med hänvisningar och remisser inom, eller utanför hälso- och sjukvården
- Följ upp, och fortsätt ge stöd med fokus på barnets behov
Hör av dig till KBT Struktur om du vill ha hjälp att bedöma hur ditt barn reagerat på sjukdom eller problem hos en familjemedlem, och vilka insatser som kan vara hjälpsamma.