Category Archives: relationer

Traumatisk förlossning kan ge PTSD

ångest, ptsd, relationer

En förlossning är en stark upplevelse, som ofta innebär en stor kroppslig och mental påfrestning. Vanligtvis går allt bra, och återhämtning och omställning till en ny vardag upplevs av föräldrarna hanterbar. Tyvärr medför en del förlossningar kvardröjande negativa känslomässiga reaktioner som förutom att de innebär ett lidande och försämrad funktion också kan påverka bonding mellan förälder och spädbarn i negativ riktning.

Vad vet vi om traumatiska förlossningar?
  • en tredjedel beskriver sin förlossning som traumatisk
  • 3-4% av kvinnor uppfyller kriterier för PTSD i efterföljden av förlossning
    • ungefär hälften i denna grupp har återhämtat sig spontant de första 10 månaderna efter förlossning
Vad vet vi om riskfaktorer kopplat till traumatiska förlossningar?

Frankham et al (2023) går i bakgrunden till sin studie av effekterna av PTSD på mödra-barn relationen igenom olika faktorer som ökar risken för traumatiska förlossning, och utveckling av PTSD. Följande faktorer lyfts fram:

  • Den subjektiva upplevelsen av förlossningen är viktig
  • Rädsla inför förlossning, upplevd kontrollförlust-, lågt upplevt stöd- och stark smärta under förlossningen innebär en ökad risk
  • Medicinska komplikationer i samband med förlossning innebär en ökad risk
  • Negativa upplevelser av vården och/eller bemötandet innebär risk
Vad är förlossningsutlöst PTSD?

Förlossningsutlöst PTSD är att i efterföljden av en traumatisk förlossning utveckla symtom på PTSD som har en varaktighet på minst en månad. För att diagnoskriterier ska vara uppfyllda behöver symtom skapa ett lidande och/eller hindra fungerandet i vardagen. Följande symtom är typiska för posttraumatiskt stressyndrom:

  • Återupplevanden i form av flashbacks, påträngande minnesbilder, mardrömmar eller stark kroppslig och/eller känslomässig reaktivitet på sådant som påminner om händelsen
  • Undvikanden av sådant som påminner om händelsen, t ex personer, platser, objekt och/eller av inre tillstånd/upplevelser; t ex minnen, tankar, känslor eller kroppsliga reaktioner.
  • En förändrad och negativ syn på: sig själv, omvärlden, andra människor.
  • Stress och överspändhet, t ex uppvarvning, irritabilitet, sömnproblem, smärta/värk, vaksamhet, rastlöshet

Vissa av symtomen ovan gör att förlossningsutlöst kan förväxlas med postpartum-depression. Vid just förlossningsutlöst PTSD är det särskilt viktigt att undersöka i vilken utsträckning förmågan att ta hand om och möta sitt barn är nedsatt.

Vad kan hjälpa vid förlossningsutlöst PTSD?

Förståelse och kunskap om PTSD och trauma kan vara hjälpsamt för den drabbade, och för en stöttande omgivning. Att tillföra resurser i form av avlastning samt praktiskt och känslomässigt stöd kan bidra till återhämtning från trauma. Exempel på det kan vara sjukskrivning som gör att en partner kan avlasta under en utökad period, avlastning som möjliggör vila och sömn, mer stöd och hjälp (till båda föräldrar) kopplat till föräldraskap samt andra trygghetsskapande insatser.

Psykologisk och/eller farmakologisk behandling av person med erfarenhet av traumaproblem och -behandling stöds av det aktuella kunskapsläget, t ex med EMDR eller Prolonged exposure. Det kan i samband med behandling finnas ett behov av särskild kompetens på området föräldraskap och små barn och/eller samverkan med MVC/BVC.

Kontakt

Kontakta oss om du har frågor om trauma och psykisk ohälsa i efterföljden av förlossning. Om du själv eller din partner har besvär med detta, eller förlossningsrädsla, rekommenderar vi också att ni lyfter detta med etablerade kontakter på BVC och/eller MVC.

Referenser

Frankham, L. J., Thorsteinsson, E. B., & Bartik, W. (2023). Birth related PTSD and its association with the mother-infant relationship: A meta-analysis. Sexual & Reproductive Healthcare, 38, 100920.

Svartsjuka i relationer

relationer, självkänsla

Svartsjuka är ett vanligt problem hos par som söker hjälp för sin relation. I en studie av White (2008) svarade 159 parterapeuter kopplade till en branschorganisation i USA på en enkät som rörde svartsjuka i relationer. Svaren visade att terapeuterna uppskattade att en tredjedel av alla konsulterande par hade svartsjuka som ett primärt eller stort problemområde. Särskilt vanligt visade det sig vara för par som var yngre än 45.

Den här veckan (v.32) har KBT Struktur haft ett extrafokus på detta angelägna tema på vårt instagram. Spana in det här.

Romantisk svartsjuka är vanligt förekommande hos hjälpsökande par.
Olika former av svartsjuka

White & Mullen (1989) har föreslagit att svartsjuka kan delas in i olika typer: normal, symtomatisk och patologiskt reaktiv.

  • Normal svartsjuka är vanligt och kan uppstå när det finns ett realistiskt hot mot relationen. Ex: Om ens partner börjar umgås mycket med en charmig kollega
  • Symtomatisk svartsjuka är svartsjuka som beror på andra psykiatriska tillstånd så som psykotiska syndrom eller alkohol- eller drogberoende.
  • Patologiskt reaktiv svartsjuka involverar en utlösande händelse som innebär en teoretisk möjlighet till otrohet, och som väcker en rädsla för otrohet. Rädslan och reaktionerna är dock i detta fall kraftigt överdrivna eller rigida. Ofta finns sårbarhetsfaktorer, t ex negativa relationsupplevelser, trauma eller en rigiditet i det interpersonella fungerandet.
Terapeuters uppfattning om bidragande orsaker till romantisk svartsjuka

I tidigare nämnda studie (White, 2008) visade resultatet på att de vanligaste orsakerna till romantisk svartsjuka gick att finna i osäkerheter. Osäkerheten kan antingen koppla till mer temporära faktorer inom relationen, t ex låg upplevd status i förhållandet, att känna sig mindervärdig som partner, större beroende av partnern för att upprätthålla självkänslan; eller faktorer utanför relationen; så som långvariga och globala känslor av låg självkänsla. Mer ovanligt, men också förekommande var att den romantiska svartsjukan orsakades av upplevda obalanser i förhållandet avseende relationell ansträngning/ansvarstagande för relationen, utseende, makt och upplevelse av rivalitet med andra potentiella partners.

Användbara terapeutiska interventioner

Utifrån öppna frågor kring detta gjordes en kvalitativ analys av samtliga svar och kategorier skapades. De vanligaste svaren hade att göra med att bygga självkänsla, göra överenskommelser och förtydliga förväntningar, utforskande av könsroller, utforska hinder för intimitet samt att förbättra relationen. Dessa svar menar författarna överenstämmer med tidigare teoretiska ansatser och empirisk data.

Några avslutande reflektioner

Studien demonstrerar hur vanligt det är att svartsjuka skapar svårhanterliga problem i en relation och att det i ett förändringsarbete kan vara hjälpsamt att fokusera på den svartsjuke individens osäkerheter och/eller partnerinteraktioner och relationella mönster och interaktioner kopplade till kommunikation, tillit, förväntningar och att hitta balansen mellan behov.

Hör av dig till oss med dina frågor eller funderingar om svartsjuka. Se gärna våra instagraminlägg på temat. Du kan t ex börja här.

Referenser

White, G. L. (2008). Romantic jealousy: Therapists’ perceptions of causes, consequences, and treatments. Journal of Couple & Relationship Therapy, 7(3), 210-229.

Varför drar vi oss för att återuppta kontakten med gamla kompisar?

beteendeförändring, relationer

Sociala relationer är viktigt för vårt välmående och hälsa. Samtidigt som det har visat sig viktigt att ha relationer med hög kvalitét, finns det också studier som visar på värdet av att ha olika slags relationer med många människor. Att över tid tappa kontakten med olika personer verkar dock vara en universell erfarenhet och sker ofta som en följd av perioder av ökad belastning i privatliv eller arbete; eller på grund av utmanande livsförändringar, t ex när man får barn eller flyttar. Trots det verkar vi ha svårt att återknyta med dessa personer, trots att det av många skäl skulle vara en bra idé. Problemet är inte att vi inte förstår att det är viktigt med bra relationer och ett starkt socialt nätverk – så vad är problemet? Läs mer nedan om Aknik och Sandstroms studier på området.

Varför är det svårt att återknyta med gamla vänner?
Vänner som återknyter
Det känns obehagligt, men varför?

Ett av resultaten i Aknin och Sandstroms studier från 2024 på området är något överraskande – vi människor är generellt sett inte så motiverade och hågade att återknyta med personer som vi tappat kontakten med. De gjorde en serie med studier på området för att utforska fenomenet. Till exempel visas att många beskriver hinder och negativa känslor kopplat till att återknyta med gamla vänner. I en studie kunde man se att deltagarna kände samma obehag inför att återknyta som att ta kontakt med en helt främmande människa.

Författarna föreslår att en del av förklaringen i det stora antal kända bias som ofta får oss att systematiskt felvärdera utfallet av sociala initiativ. T ex underskattas värdet av att uttrycka tacksamhet, samtidigt som vi överskattar hur obekvämt det skulle kännas för den tackade. Vidare underskattar vi hur hur positivt vi skulle reagera på en social interaktion med en främling. Ytterligare ett exempel minns ni kanske från tidigare inlägg – att vi överskattar hur negativt andra upplever att vi tackar nej.

Räcker inte med information och kunskap

Tyvärr verkar dessa hinder vara svåra att ta sig över. En av studierna (2024) fann att det inte räckte med information om bias och att peka på de positiva effekter som återupprättad social kontakt leder till. Fler studier med liknande resultat citeras. 

Aknik och Sandstrom ville då prova en lite annan ingång. Med tanke på resultaten om att man var lika ovillig att återknyta som att kontakta en främling valde man att prova förklaringsmodellen att de ihärdiga undvikandena av detta berodde på att personen som man tappat kontakten med kändes som en främling. Med denna utgångspunkt tänkte man mer i linje med hur tänker vid förändringsarbete i samband med social ångest; att på olika sätt öva beteenden som går emot känslorna – exponering och färdighetsträning skulle det också kunna kallas.

Kan en mer beteendeinriktad approach hjälpa?

I en sjunde studie testade man då att randomisera två grupper varefter den ena gruppen fick öva ett par minuter på att återknyta (genom att skicka meddelanden, chat el liknande) till personer som de inte hört av sig till på länge. Den andra gruppen fick istället scrolla sociala medier under några minuter.

Bägge grupperna fick därefter en uppmuntran att höra av sig till en person de inte haft kontakt med på länge, och information om att det är sammankopplat med positiva känslor och bra för välmåendet. I gruppen som hade “övat” på att återknyta återknöt 53% med någon, vilket var fler än i gruppen som scrollade, där 31% gjorde detta. Slutsatsen var att övandet av beteendet att höra av sig till en vän som man tappat kontakten var ett effektivt sätt att öka benägenheten att göra så. Forskarna tänker sig att orsaken är att övandet minskar ångesten associerad med att ta ett socialt initiativ mot någon som känns främmande (precis som det gör vid exponeringsbehandling vid social ångest).

Tankar om resultatet

Med tanke på den ofrivilliga ensamhetens ökande problem, och sociala relationer som både källa till hälsa och skydd mot ohälsa tycker vi dessa studier är spännande. På ett mer övergripande och preventivt plan är det intressant att flytta fokus från att “informera” till att “aktivera” på ett sätt som minskar tröskeln framgent. Kanske hade någon form av AI kunnat användas som ett mellansteg – “Se mig som en person du förlorat kontakten med och skriv något för att börja återuppta kontakten”, och så återkoppling med fokus på upplevelse för mottagaren, och möjlighet att öva vidare på att fortsätta dialogen eller “höja svårighetsgraden”.

Studien sätter också fingret på en viktig utgångspunkt för behandling med KBT – beteendeförändring är ett kraftfullt sätt att på sikt förändra tankar och känslor. Det subtila inflytandet av våra känslor kan få oss att – precis som räven döma ut rönnbären som “sura” för att det är ansträngande, svårt eller obehagligt att få dem. Detta kallas inom tredje-vågens KBT för “reasongiving”, “orsaksletande” och bidrar ofta till psykologisk inflexibilitet. I behandling övar vi på att fokusera- och lyssna mindre på tankar som leder oss bort från vår långsiktigt önskade riktning.

Hör av dig till oss om du vill veta mer om hur vi arbetar med social ångest eller ensamhet.

Lovingkindness kan vara ett sätt att stärka känslosystemet och den empatiska förmågan

positive affect treatment, PAT, relationer

“Loving-kindness” började som en österländsk andlig praktik, men har kommit att bli mer känd och framträdande som en sekulär praktik i andra delar av världen.

Loving-kindness är en form av meditiationspraktik som går ut på att visualisera och fokusera sin uppmärksamhet på kärlek och omtanke för andra levande varelser, sig själv och omvärlden.

Det beskrivs också som ett sätt att träna upp, sensitisera och öppna upp känslosystemet för känslor av värme och ömhet. 

I forskning har “loving-kindness” visat sig kunna öka mängden positiva känslor, minska negativa känslor så som smärta, ilska eller den smärtsamma upplevelsen av avsaknaden av känslor (anhedoni). Det har också visat sig kunna ge en känsla av kontakt eller band med omvärlden/andra. Loving-kindness finns med som en del i att utveckla kapaciteten för positiva känslor i Positive affect therapy (Craske, 2019) som vi skrivit om tidigare i bloggen.

loving-kindness övningar kan stärka empati och välmående
Vad säger forskningen om loving-kindness?

Att övning i medveten närvaro i olika former kan ha en effekt på exempelvis problem som depression och stress (se Kabat-Zinn eller Segal, Teasedale & Williams) är sedan lång tid vedertaget. Mer nyligen har andra former, och mer avgränsade delar av mindfulness och meditation lyfts upp och börjat undersökas vetenskapligt, bland annat Loving-kindness.

En ny metaanalys (2024) som undersökte 23 RCT studier som jämfört loving-kindness interventioner med aktiv och passiv kontrollgrupp. Slutsatsen var att loving-kindness interventioner hade en liten, men statistiskt säkerställd effekt, jämfört med väntelista och passiv kontroll samt att effekterna var jämförliga vid aktiv kontroll, som bland annat bestod av en del evidensbaserade interventioner. Författarna konstaterar att loving-kindness kan vara av särskilt intresse när det gäller att öka psykologiskt välmående och medkänsla.

I metaanalysen ingår studier där man också undersökt effekten av upprepade “vänliga handlingar”. I en studie av Mongrain med fler (2018) kunde man visa hur både loving kindness-meditation och “vänliga handlingar” under en given tidsperiod hade en positiv effekt på välmående och minskade symtom på depression. Deltagarna som utförde vänliga handlingar instruerades upprepade gånger under en tre veckorsperiod att beskriva hur de varit stöttande, förstående och hjälpsamma mot viktiga personer i sitt liv. Effekterna framträdde för deltagare med låg grad av agreeableness, sk “behaglighet” – ett personlighetsdrag som samman med konfliktbenägenhet och fientlighet. Något intressant i studien var att eftermätningar indikerade att effekterna av dessa tre veckor kvarstod efter två månader för gruppen som utfört vänliga handlingar, men inte för de som gjort loving-kindness meditation.

Hur gör man en loving-kindness meditation?

Det kan vara bra att gå in i situationen med en vetskap om att loving-kindness kan vara svårt och kännas konstigt och obekvämt till en början. Som med det mesta så kanske det heller inte passar alla, men om du vill ge det en chans så rekommenderar jag att du gör ett åtagande att prova det vid upprepade tillfällen. Det kan vara en utmanande meditation till en början som börjar kännas bättre med upprepning och övning.

Prova så här

Det finns många varianter, och det som föreslås här kan fungera som en introduktion.

Gör gärna lite iakttagelser och anteckningar före och efter din meditation, det hjälper dig att utveckla en medvetenhet om dina känslor. T ex en skattning av din sinnesstämning (0-10) före- och efter, vilka positiva känslor du upplevde, vilka tankar och kroppsliga reaktioner du hade i samband med dessa. 

Sätt dig bekvämt till rätta. Ta några djupa andetag och fokusera din uppmärksamhet på din andning. Känn andningen i kroppen. Känn hela din kropp, här och nu. 

Välj en person eller varelse som du tycker om, och som du har ett okomplicerat förhållningssätt till. Det kan vara en partner eller vän, en familjemedlem eller släkting. Det kan vara ett husdjur.

Föreställ dig att personen eller varelsen sitter mittemot dig, betraktar dig och ler.

Rikta dig mot personen och fokusera på följande ord, som du säger högt i ditt medvetande:

  • Jag önskar dig frid
  • Jag önskar dig hälsa
  • Jag hoppas att du undgår påfrestningar och lidande
  • Jag önskar dig kärlek, glädje och gemenskap

Stanna upp och notera hur du reagerar på att önska detta. Upprepa sedan detta två gånger.

Därefter kan du, om du vill, rikta dig mot någon lite mer komplicerad. Till exempel en familjemedlem, en kollega eller dig själv.

  • Jag önskar dig frid / Jag önskar känna frid
  • Jag önskar dig hälsa / Jag önskar mig hälsa
  • Jag hoppas att du undgår motgångar och lidande / Jag hoppas att jag undgår påfrestningar och lidande
  • Jag önskar dig kärlek, glädje och gemenskap / Jag önskar mig kärlek, glädje och gemenskap

Stanna upp och notera dina känslor, innan du gör detta ytterligare en gång.

Därefter kan du prova att rikta dig mot en grupp främmande människor eller omvärlden

  • Jag önskar frid i världen 
  • Jag önskar hälsa för världen
  • Jag hoppas på färre påfrestningar och mindre lidande i världen
  • Jag önskar mer kärlek, glädje och gemenskap i världen

Stanna upp och notera dina reaktioner. Upprepa dina önskningar ytterligare en gång.

Kom tillbaka till din andning, och hur den känns i kroppen. Kom tillbaka till det som pågår runtomkring dig i din egen takt, och avsluta övningen när du känner dig klar.

Om du vill prova en inspelad version som ingår i MBSR (mindfulness-based stress reduction) (på engelska) kan du gå in på den här länken och prova själv. Klicka på “lovingkindness”-länken under rubriken practice i ramen till vänster på hemsidan.

Ett ännu enklare alternativ för dig som vill prova

Prova att visualisera en person eller varelse som betyder mycket för dig, och som väcker positiva känslor. Fokusera på bilden inom dig och önska denna person hälsa, lycka och välgång inom dig. Upprepa ett par gånger och notera dina känslomässiga reaktioner på att göra så.

Kom ihåg att effekter vid denna typ av övningar kommer med upprepad övning och ökar när man arbetar uthålligt under flera veckor. Effekter kan komma även om det känns svårt, eller ansträngande när du gör övningen. Hör av dig till oss om du har frågor eller vill ha hjälp och vägledning.

Referenser

Stefan, S. I., & Hofmann, S. G. (2019). Integrating metta into CBT: How loving kindness and compassion meditation can enhance CBT for treating anxiety and depression. Clinical Psychology in Europe, 1(3), 1-15.

Petrovic, J., Mettler, J., Cho, S., & Heath, N. L. (2024). The effects of loving-kindness interventions on positive and negative mental health outcomes: A systematic review and meta-analysis. Clinical Psychology Review, 102433.

Craske, M. G., Meuret, A. E., Echiverri-Cohen, A., Rosenfield, D., & Ritz, T. (2023). Positive affect treatment targets reward sensitivity: A randomized controlled trial. Journal of consulting and clinical psychology, 91(6), 350.

https://palousemindfulness.com

Retar du dig på din partner?

ilska, relationer

Du är i så fall inte ensam. Både enklare undersökningar och studier har visat att det är ett vanligt förekommande fenomen i en parrelation. Det är ju egentligen inte heller så konstigt om vi kommer ihåg att vår partner ofta är den person vi spenderar mest tid med, och som kanske möter oss i våra sämsta stunder. Vi stör oss på våra partners städvanor, deras ljud (exv snarkningar eller tuggljud) och deras TV-användning. Oftast kan vi hantera dessa känslor, men ibland kan det leda till onda cirklar i relationen eller eskalera till ett handikappande problem, som till exempel vid misofoni.

Vad stör vi oss på, och vad kan vi göra åt det?

Vi kanske stör oss på saker som är mycket svåra, eller omöjliga att ändra på. Och oftast är nog strategier som ökar – eller stödjer – den egna förmågan att acceptera partnern och situationen att föredra. Någonting som kan vara värdefullt att komma ihåg i det sammanhanget är att hur vi uppfattar andra, t ex vår partner, kan påverkas mycket av de belastningar och den stress som vi exponerats för under dagen. Det finns en lång tradition av forskning på hur arbetsrelaterad stress kan “spilla över” i till hemmet, och t ex leda till konflikter eller försämrad kommunikation. Det är värt att tänka tanken att det kanske inte är partnern som är det egentliga problemet. Här kan det hjälpa att prova att istället ringa in vad som påverkar dig och uttrycka hur du känner kring det. Ett alternativ kan vara att släppa det och istället prata om något som väcker positiva känslor, t ex sådant som aktiverar humor.

Att arbeta tillsammans med förändring med det som skapar problem, t ex “phubbing”

Självklart finns det situationer när det kan vara en framkomlig väg att arbeta för förändring. Att berätta om upplevelsen kan i så fall vara att rekommendera. Här hjälper det att välja tillfället utifrån när du och din partner har tid och energi att lyssna på varandra och problemlösa tillsammans. Ett exempel på en situation som kan behöva förändras är vid så kallad “phubbing”. “Phubbing” är att använda en skärm eller telefon samtidigt som du har ett samtal med någon (exv en partner).

I en studie av Beukeboom och Pollman (2021) visade stora enkätstudier med hundratals deltagare att beteendet väckte känslor av exkludering, minskad intimitet samt ilska och avundsjuka hos en partner. Mer “phubbing” kunde också kopplas till lägre relationsnöjdhet, även om riktningen på sambandet inte går att uttala sig med tanke på studiens design. Forskarna resonerade att det troligtvis var upplevelsen av att bli ignorerad och exkluderad som är det centrala problemet med phubbing. Tidigare forskning har bekräftat att upplevelsen av att bli ignorerad, utfryst (ostracism) kan ha kraftfulla negativa känslomässiga effekter som i mer långvariga scenarion har potential att skada psykisk och fysisk hälsa.

Phubbing är med andra ord högst troligt på sikt ett verkligt och potent hot mot en relation. Något som skulle kunna hjälpa vid phubbing är att fråga sin partner om den gör något viktigt med mobilen, eller om det skulle kunna vänta. En annan möjlighet kan vara att ha en överenskommen plats där alla lägger sina mobiltelefoner när man kommer hem.

Avslutande tankar

Även om det kan vara nödvändigt att försöka förändra sådant som “phubbing” och andra beteenden som du inte kan acceptera hos din partner, så är det samtidigt hjälpsamt att öka sin acceptans över att den vi lever med inte är perfekt. Det kan vara hjälpsamt att backa ut från avigsidorna som vi retar oss på, för att kunna se hela den blandning av egenskaper och attribut som vår partner består av. Om vi tänker på vår partner som en godispåse kanske vi bara kan låta de bitarna vi inte gillar vara? Då är chansen större att vi får syn på det där som gjorde att vi en gång kände attraktion och intresse, och får fatt i varmare känslor som styr oss mot handlingar som har större chans att skapa konstruktiva interaktioner.

Beukeboom, C. J., & Pollmann, M. (2021). Partner phubbing: Why using your phone during interactions with your partner can be detrimental for your relationship. Computers in Human Behavior, 124, 106932.

Att uppfatta och använda humor stärker relationsnöjdhet

beteendeförändring, relationer

“Det viktigaste är att man kan skratta tillsammans“, är ett uttalande du kanske hört vad gäller kärleksrelationer. Det kanske ligger något i det. En ny studie från Singapore där 108 par dagligen gjorde skattningar av hur de upplevde och använde humor samt i vilken utsträckning de var nöjda och kände ett åtagande, pekar i den riktningen.

Hur gick studien till, och vad kom den fram till?

Forskarna fann samband mellan humorupplevelse och humorproduktion samt upplevelsen av styrkan i relationen. Dagen efter dagar då humor i större utsträckning upplevts och producerats var relationsnöjdheten större. Omvänt var det vanligare med humorupplevelser och -produktion dagen efter nöjdhet och åtagande i relationen var starkt.

Forskarnas slutsats blir därmed att humor och relationskvalitet kan vara ömsesidigt transformerande. Resultaten passar väl ihop med tidigare forskning kring humor, där man identifierat att en viktigt funktion av humor kan vara just underhåll av relationen.

Vad innebär detta för par?

Det finns inget rätt eller fel sätt att fungera som par, men troligtvis är det av värde att utveckla och upprätthålla en gemensam och ömsesidig humor. I KBT intresserar vi oss för observationer kring vilka situationer och omständigheter som ökar chansen för positiva interaktioner generellt, och kanske då särskilt humorsamspel. Vi försöker förstå, utveckla och upprepa de beteenden som ger positiva spiraler mellan relationskvalitet och humor.

Med hänsyn till studien är det dock värt att komma ihåg att välfungerande humorsamspel vilar på nöjdhet och åtagande i relationen, vilket i sin tur påverkas av ett flertal andra saker. Det går förmodligen inte att “skoja” bort problemen, även om att “skratta åt eländet” och “bjuda på sig själv” kan tänkas fungera så länge det görs i samklang med partnern

Utvecklas som par med hjälp av oss

Hör av dig till oss om du är intresserad av kontakt för hjälp att utvecklas som par. Vi arbetar utifrån KBT-principer och IBCT.