Du är i så fall inte ensam. Både enklare undersökningar och studier har visat att det är ett vanligt förekommande fenomen i en parrelation. Det är ju egentligen inte heller så konstigt om vi kommer ihåg att vår partner ofta är den person vi spenderar mest tid med, och som kanske möter oss i våra sämsta stunder. Vi stör oss på våra partners städvanor, deras ljud (exv snarkningar eller tuggljud) och deras TV-användning. Oftast kan vi hantera dessa känslor, men ibland kan det leda till onda cirklar i relationen eller eskalera till ett handikappande problem, som till exempel vid misofoni.

Vad stör vi oss på, och vad kan vi göra åt det?

Vi kanske stör oss på saker som är mycket svåra, eller omöjliga att ändra på. Och oftast är nog strategier som ökar – eller stödjer – den egna förmågan att acceptera partnern och situationen att föredra. Någonting som kan vara värdefullt att komma ihåg i det sammanhanget är att hur vi uppfattar andra, t ex vår partner, kan påverkas mycket av de belastningar och den stress som vi exponerats för under dagen. Det finns en lång tradition av forskning på hur arbetsrelaterad stress kan “spilla över” i till hemmet, och t ex leda till konflikter eller försämrad kommunikation. Det är värt att tänka tanken att det kanske inte är partnern som är det egentliga problemet. Här kan det hjälpa att prova att istället ringa in vad som påverkar dig och uttrycka hur du känner kring det. Ett alternativ kan vara att släppa det och istället prata om något som väcker positiva känslor, t ex sådant som aktiverar humor.

Att arbeta tillsammans med förändring med det som skapar problem, t ex “phubbing”

Självklart finns det situationer när det kan vara en framkomlig väg att arbeta för förändring. Att berätta om upplevelsen kan i så fall vara att rekommendera. Här hjälper det att välja tillfället utifrån när du och din partner har tid och energi att lyssna på varandra och problemlösa tillsammans. Ett exempel på en situation som kan behöva förändras är vid så kallad “phubbing”. “Phubbing” är att använda en skärm eller telefon samtidigt som du har ett samtal med någon (exv en partner).

I en studie av Beukeboom och Pollman (2021) visade stora enkätstudier med hundratals deltagare att beteendet väckte känslor av exkludering, minskad intimitet samt ilska och avundsjuka hos en partner. Mer “phubbing” kunde också kopplas till lägre relationsnöjdhet, även om riktningen på sambandet inte går att uttala sig med tanke på studiens design. Forskarna resonerade att det troligtvis var upplevelsen av att bli ignorerad och exkluderad som är det centrala problemet med phubbing. Tidigare forskning har bekräftat att upplevelsen av att bli ignorerad, utfryst (ostracism) kan ha kraftfulla negativa känslomässiga effekter som i mer långvariga scenarion har potential att skada psykisk och fysisk hälsa.

Phubbing är med andra ord högst troligt på sikt ett verkligt och potent hot mot en relation. Något som skulle kunna hjälpa vid phubbing är att fråga sin partner om den gör något viktigt med mobilen, eller om det skulle kunna vänta. En annan möjlighet kan vara att ha en överenskommen plats där alla lägger sina mobiltelefoner när man kommer hem.

Avslutande tankar

Även om det kan vara nödvändigt att försöka förändra sådant som “phubbing” och andra beteenden som du inte kan acceptera hos din partner, så är det samtidigt hjälpsamt att öka sin acceptans över att den vi lever med inte är perfekt. Det kan vara hjälpsamt att backa ut från avigsidorna som vi retar oss på, för att kunna se hela den blandning av egenskaper och attribut som vår partner består av. Om vi tänker på vår partner som en godispåse kanske vi bara kan låta de bitarna vi inte gillar vara? Då är chansen större att vi får syn på det där som gjorde att vi en gång kände attraktion och intresse, och får fatt i varmare känslor som styr oss mot handlingar som har större chans att skapa konstruktiva interaktioner.

Beukeboom, C. J., & Pollmann, M. (2021). Partner phubbing: Why using your phone during interactions with your partner can be detrimental for your relationship. Computers in Human Behavior, 124, 106932.