Föreställ dig att du ska delta i ett forskningsexperiment och har precis fått uppgiften att på kort tid förbereda ett tal om “varför du är en bra vän”. Talet ska framföras inför en videokamera, och sedan ska utvärderas av andra. Tankarna rusar och du känner dig spänd och stressad. Snart ska du gå upp… Du har fått veta att det finns en 50-50 chans att du istället för att framföra ditt tal får se ett videoklipp på en datorskärm. Tiden är inne och skärmen blinkar till och börjar visa ett videoklipp…

Det här är en beskrivning på vad en forskningsdeltagare kunde uppleva i ett av Barbara Fredricksons experiment under 1990 talet. Fredrickson var en del av en större forskargrupp inriktad på det stora området känslor. Gruppen leddes av bland annat Paul Ekman (han med ansiktsbilderna). Fredrickson hade fattat intresse för positiva känslor, enligt henne själv av det skälet att det fanns väldigt lite forskning och diskussion kring dessa. 

Barbara Fredricksons forskning om positiva känslor

Forskningsstudien kopplad till vinjetten ovan syftade till att undersöka om och hur fysiologisk återhämtning efter olika negativa känslor kunde påskyndas av positiva känslor. Fler och fler fynd i Fredricksons studier kunde stödja en sk. undo-effect – på svenska upphävande-effekt, dvs att positiva känslor kunde upphäva effekten av negativa känslor. Den aktuella studien visade exempelvis att återhämtningstiden efter den ångestinducerande “tal-uppgiften” kunde förlängas om monitorn spelade ett klipp som väckte ledsenhet. Däremot förkortades återhämtningen för deltagarna från i genomsnitt 40 till 20 sekunder om ett klipp som väckte munterhet, eller ett annat som väckte belåtenhet, spelades.

Fynden blev fler, och kommentarer från andra forskare inom fältet fick Fredrickson att se sina fynd i ett större sammanhang. Den då aktuella emotionsteorin (fortfarande väletablerad) utgick från att känslor medför specifika handlingstendenser/impulser, och att det därigenom går att ringa in funktionen av känslor. Ett exempel är känslan: rädsla som ökar spänningen i muskler, ökad andningsfrekvens och impulser att fly eller undvika, vilket kan skydda oss från fara. De positiva känslorna hade inte gått att inordna i teorin på grund av avsaknad av specifik handlingstendens och fysiologi. Att de fanns där endast för att upphäva effekterna av negativa känslor var en förklaring som Fredrickson inte nöjde sig med. 

Utvecklandet av broaden and build-teorin

Utifrån de olika studier och labbstudier kom Fredrickson istället att dra slutsatsen att funktionen av positiva känslor är att bygga upp individens resurser på ett sätt som över längre tid ökar chansen till överlevnad. Sättet som positiva känslor kunde åstadkomma denna resursuppbyggnad, var genom att ge en kortvarig utvidgning av medvetande och fokus. Denna breddning/vidgning av medvetandet ger en individ tillgång till en större beteenderepertoar, tankar och intryck än vad den normalt har. Med teorin går det att förklara hur både negativa och positiva känslor verkar för vår överlevnad, men över olika tidsskalor. Upphävande-effekten av negativa känslor, menar Fredrickson, är mer en bieffekt av den breddning och vidgning av medvetandet som sker vid positiva känslor som då motverkar det mer avgränsade fokuset för medvetande och handling vid negativa känslor.

Fredrickson döpte senare sin teori till “Broaden-and-build”, för att den beskriver positiva känslors form och funktion; de vidgar/breddar medvetandet i stunden vilket bidrar till att bygga resurser (i form av relationer, kunskaper, färdigheter, erfarenhet) på sikt.

Du kommer kunna läsa mer om broaden and build teori och positiva känslor i kommande blogginlägg.