Negativa händelser kan fortsätta att påverka oss trots att de är över. Detta sker ofta i situationer som på olika sätt påminner om händelserna. Vi kan inte förändra det som skett, men det går att påverka sättet vi relaterar till det – och det går att lägga till nya erfarenheter. I det här inlägget läser du mer om en ny studie som tittade närmare på i vilken utsträckning olika psykologiska arbetsmetoder som fokuserade på negativa minnen kring prestationer påverkade rädsla för misslyckande.
Bakgrund
Negativa autobiografiska minnen, även icke traumatiska, har i tidigare forskning kopplats till olika ångestproblem, t ex social fobi och generaliserat ångestsyndrom. Det finns stöd i tidigare forskning för att hantera dessa med olika imaginativa metoder, t ex imaginativ exponering och imaginativ rescripting. Nyare kunskap har pekat på att effekten av dessa interventioner dels skulle kunna vara kopplad till något som kallas “prediction error”, sk förväntansbrott – vilket innebär att ett utfall som bryter mot det (av hjärnan) förväntade skapar starkare inlärningseffekter och mer förändring.
Annan minnesforskning har lyft fram att aktivering av en minnesstruktur öppnar ett tidsfönster inom vilket minnet är mer känsligt för påverkan (ie. reconsolidation window), vilket också framgångsrikt gjorts för påverkan av rädslominnen i tidigare forskning. Med detta som utgångspunkt ville en polsk forskargrupp utforska ifall lite olika variationer av imaginativa metoder skilde sig i effektivitet.
Mer om den aktuella studien
I studien randomiserades 180 unga vuxna med hög rädsla för misslyckande till tre olika interventioner: imaginativ exponering (IE), imagery rescripting (IRs) eller imagery rescripting med en 10 minuters fördröjning (IRs-delay), där fördröjningen var tänkt att förstärka påverkan på minnesrekonsolidering. Deltagarna genomförde fyra sessioner under två veckor och följdes sedan upp efter tre respektive sex månader.
Resultaten visade att samtliga interventioner ledde till minskad rädsla för misslyckande, lägre nivåer av skuld och skam samt minskad fysiologisk stressreaktion kopplad till de negativa minnena. Effekterna kvarstod även vid uppföljningarna. Däremot fann forskarna inget stöd för att den fördröjda rescripting-varianten gav starkare effekt än vanlig imagery rescripting. Tvärtom verkade standardversionen av IRs ge något mer stabila förbättringar över tid.
“Förvåning” förknippad med större effekt
En särskilt intressant observation var att graden av “prediction error” – alltså upplevelsen av att något oväntat sker i den imaginativa omarbetningen – predicerade starkare terapeutisk förändring i rescripting-grupperna. Detta ger stöd för teorin att emotionell förändring inte enbart handlar om exponering för minnet, utan också om att skapa nya erfarenheter som bryter mot tidigare (negativa) förväntningar. Något som passar väl ihop med nyare teorier om exponering (läs mer om det i bloggen).
Studien bidrar därmed till ökad förståelse för hur imaginativa interventioner kan påverka autobiografiska minnen och minska långvariga negativa emotionella mönster, även när minnena inte är traumatiska i traditionell mening.
Hör av dig om du vill veta mer eller få hjälp med rädsla att misslyckas
På KBT Struktur är vi vana vid att möta klienter med olika former av ångest- och traumaproblem. Hör av dig till oss om du vill ha veta mer om våra arbetssätt. Du kan ringa oss, eller boka en tid för ett första samtal eller en kostnadsfri konsultation på telefon. Läs mer här.
Referens
Bączek, Julia, et al. “Imagine yourself as a little girl…—efficacy and psychophysiology of imagery techniques targeting adverse autobiographical childhood experiences-multi-arm randomised controlled trial.” Frontiers in Psychology 16 (2025): 1710963.