I texten nedan kan du läsa mer om de olika sätt problem med uppskjutande kan te sig och hur vi arbetar med detta i en KBT behandling. Vi använder i den här texten begreppet uppskjutande synonymt med prokrastinering.

Vad är uppskjutandeproblem?

Att skjuta upp något är inget ovanligt eller nödvändigtvis negativt. Det kan dock komma att bli ett problem om det görs återkommande och ihärdigt, i synnerhet om uppskjutandet medför negativa konsekvenser för sig själv och/eller omgivningen. En hjälpsam definition av uppskjutande är att det involverar

• en specifik uppgift eller handling med en specificerad deadline
• ett medvetet och frivilligt fördröjande
• förutsägbara och negativa konsekvenser av fördröjandet (kan vara “inre” konsekvenser i form av negativa känslor, men också yttre negativa konsekvenser så som andras besvikelse eller sanktioner)
• en medvetenhet om att utfallet av det fördröjda blir sämre

Enligt denna definition är det alltså inte uppskjutande att vänta med att sätta upp en hylla tills dess att man har skaffat en borrmaskin (på grund av de sista två punkterna) – eller att komma hem utan att ha handlat mat (för att man glömt bort det) – eller att skjuta upp att ta tag i sitt liv (inte en avgränsad uppgift i innehåll och tid)

Även om vi kan känna igen beteenden som stämmer in på ovan definition så är det inte säkert att det är av en sådan omfattning och betydelse att det är att betrakta som ett problem. I enkätstudier som bygger på självskattningar så uppger omkring 15-20% vuxna att de har problem med uppskjutande. För att avgöra om det är problem i klinisk bemärkelse, behöver graden av lidande och den funktionsnedsättning som uppskjutandet innebär värderas.

Vilka konsekvenser får uppskjutandeproblem?

För personer som har lite mer tydliga problem med uppskjutande så är det också mer vanligt att ha problem med stress, ångest, depression och livskvalitet. I longitudinella studier verkar det dessutom som att det i större utsträckning är så att uppskjutande leder till dessa effekter än det omvända: att ångest och depression leder till uppskjutande. Denna effekt på måendet verkar vara av stor betydelse, och framstår som det vanligare och viktigare än mer konkreta konsekvenser av uppskjutandet. Samtidigt kan man tänka sig att mer konkreta negativa konskvensera av uppskjutande åtminstone ingår i den uppmätta skillnaden i livskvalitet.

Uppskjutande kan också bli ett problem för omgivningen, även om personen som skjuter upp inte själv känner något större lidande eller funktionsnedsättning.

Vem drabbas av uppskjutandeproblem?

Risk och skyddsfaktorer

Utvecklande av uppskjutandeproblem är mer vanligt för personer i lägre ålder (15-25) än äldre. Det har framlagts att skälet till detta kan vara dels kopplat till ovana i att klara sig självständigt, dels skulle en tänkbar förklaring kunna vara att en del kognitiva funktioner som är viktiga för självreglering och självstyrning utvecklas en bit upp i 20-års åldern.

Uppskjutandeproblem är också vanligare om man är impulsiv eller har en ängslighet,oro i sin personlighet.

Skyddande för problem med uppskjutande är dels om man har en högre grad av noggrannhet/samvetsgrannhet i sin personlighet, samt om man har en hög tillit till sin egen förmåga (att klara av saker).

Situation och kontext har stor påverkan på uppskjutandebeteenden

Viktigare för uppskjutandeproblem än personlighet och demografiska faktorer är den kontext där beteendet förekommer (alltså den situation där det önskade beteendet, t ex att skriva på sin uppsats, inte förekommer). Motivationsteori är ett tvärvetenskapligt forskningsområde där olika förklaringsmodeller för uppskjutande har undersökts.

En populär modell, känd från bl a Steel (2007) och Temporal motivation Theory; definierar motivation (sannolikhet att beteendet utförs) som en funktion av fyra faktorer;

• förväntningen (hur säker är vi på att ansträngningen kommer leda till belöningen av att slutföra uppgiften?)
• värdet (av att slutföra uppgiften)
• tiden som kvarstår (tills uppgiften ska vara slutförd)
• impulsivitet (vår fördröjningskänslighet, dvs vad som i värde krävs för att vi inte ska sluta anstränga oss).

Exakt hur dessa förhåller sig till varandra blir lite för omfattande att gå igenom, men låg grad av uppskjutande uppnås genom en stark förväntning (på att uppgiften går att slutföra med ansträngning), ett starkt värde kopplat till slutförandet – t ex känslomässigt, materiellt, socialt; en kort tid till möjlig belöning (tidsramen); och en låg fördröjningskänslighet (mindre värdeavräkning vid fördröjning)

Dessa faktorer är inte statiska, utan fullt möjliga att påverka på olika sätt, mer om det nedan.

Behandling av uppskjutandeproblem utifrån KBT

Vi inleder med en kartläggning av problemet och kontexten, det som skjuts upp och uppskjutandet. I tillägg undersöks andra relevanta psykologiska faktorer och funktioner samt bakgrunden till problemen. Det förekommer att uppskjutande är en mer sekundär effekt av ett annat problem som behöver hanteras primärt, t ex neuropsykiatriska funktionsvariationer, episoder av depressioner eller andra förstämningsproblem, utmattningssproblem, missbruk, psykossjukdomar mm

Behandling med KBT kommer initialt att stärka medvetenhet och förståelse för kontexter och situationer, beteenden, tankar, känslor och uppskjutarbeteenden. Med en stärkt medvetenhet ökar möjligheten för dig att föreställa dig belöningar kopplat till ansträngning, känna igen dina mönster och ger dig en sportslig chans att agera annorlunda.

Vi kommer vidare i behandling att på olika sätt arbeta med förhållningssättet till dina tankar, känslor, det du skjuter upp och dig själv.

I behandlingen övar du på att använda olika färdigheter som gör det lättare för dig att hantera obehag och impulser att undvika. Vi prövar, och utvecklar även strategier som hjälper dig få större kontroll över ditt beteende.

Att arbeta mer generellt med känsloregleringsfärdigheter, för att förbättra medvetenhet, acceptans och tolerans av obehagliga känslor, har också kunnat visa sig vara hjälpsamt för att minska sina problem med uppskjutande. Gradvis och i steg kommer du att öka toleransen för det obekväma, obehagliga som är förknippat med det du skjuter upp och utmana eventuella farhågor, oro och ångest kopplat till att inte skjuta upp.

Vi utvärderar kontinuerligt hur det går för dig i behandlingen och glesar ut våra kontakter så att du får chansen att mer och mer självständigt hålla i den förändring du åstadkommit. Vi planerar framåt och hur hur du kan fortsätta bygga vidare på det som fungerat för att minska risken för bakslag och/eller öka chansen att motgångar hanteras framgångsrikt.

Vilken erfarenhet finns om effekten av behandlingen, och finns det något vetenskapligt stöd?

Rozenthal med fleras (2018) genomgång av interventioner vid uppskjutande inkluderade 12 studier och totalt 718 deltagare. Resultaten indikerade på att interventioner mot uppskjutande har en liten säkerställd effekt. Den undergrupp av studier som klassificerades som KBT-inriktade hade en medelstor effekt på uppskjutande, med innebörden att uppskjutandeproblemen generellt sett alltså minskade för deltagare i dessa studier.

Det finns flera exempel på studier som undersökt olika former av KBT-behandling efter 2018, som visar jämförbara effekter (Ciesla, 2021; de Haas et al, 2025 och Schuenemann et al, 2022). Det finns ett brett stöd för KBT vid impulskontrollproblem, där evidens finns bland annat för t ex missbruk, hetsätningsstörning, ilskeproblem eller självdestruktiv/självskadande impulsivitet (som vid emotionellt instabil personlighetsstörning).

Referenser

Rozental, A., Bennett, S., Forsström, D., Ebert, D. D., Shafran, R., Andersson, G., & Carlbring, P. (2018). Targeting procrastination using psychological treatments: A systematic review and meta-analysis. Frontiers in psychology, 9, 1588

Ciesla, S. J. (2021). The Effects of a Cognitive-Behavioural Intervention Against Procrastination in University Students.

de Haas, S. M., Blaesing, L., Oosterhoff, R., Rozental, A., & Scheres, A. P. (2025). Group cognitive behavioral therapy for reducing procrastination in college students: a randomized controlled trial. Cognitive Behaviour Therapy, 1-19.

Schuenemann, L., Scherenberg, V., von Salisch, M., & Eckert, M. (2022). “I’ll worry about it tomorrow”–Fostering emotion regulation skills to overcome procrastination. Frontiers in Psychology, 13, 780675.

Steel, P. (2007). The nature of procrastination: a meta-analytic and theoretical review of quintessential self-regulatory failure. Psychological bulletin, 133(1), 65.