Tics är plötsliga, ofrivilliga och återkommande rörelser och/eller verbala utrop. Tics är vanligt, speciellt under barndom, och utgör vanligtvis inte något stort problem. Om ticsen är många eller mycket kraftfulla kan de innebära ett lidande eller hinder. I sådana fall kan det vara aktuellt att söka vård. Ibland finns andra problem vid sidan av ticsen som behöver addresseras, t ex stress till följd av problem i skola/arbete, problem med rastlöshet, uppmärksamhet eller att förstå och vara med andra. Även nedstämdhet och olika typer av ångest kan behöva behandlas först. Direkt behandling av tics kan göras med både medicinska och beteendeinriktade insatser.
KBT-behandling av tics kan göras framgångsrikt med Habit reversal metod (se professor Douglas Woods forskning). Denna metod innebär initialt övning av förmågan att observera och bli medveten om ett visst tics och vad som händer i kroppen i samband med detta. I nästa steg av behandlingen övas på ersätta ticsbeteendet med ett annat på förhand bestämt beteende och motstå impulsen att göra ticset.
Andra inslag i behandling kan handla om att förändra miljön på ett sätt som leder till att ticsen minskar över tid. Vanligt är också att arbeta med nya förhållningssätt till tankar som rör problemet och att utveckla goda avslappningsfärdigheter. Målet i en behandling är inte en tillvaro helt utan tics, utan en tillvaro där man upplever större självkontroll och möjlighet att göra det som är viktigt för en.