Vi har tidigare skrivit en del om hur belöningssystemet kan vara involverat i inhibitionsinlärning och bidra till effekten av exponering. Det har kommit en ny spännande studie som ger ytterligare tecken på att det kan vara så.
Exponering för att tala inför andra. Foto: [delegateconnectimages], CC BY 2.0. Bildkälla: Wikimedia Commons.
Kort om studien
En forskargrupp från Marburg i Tyskland har jämfört effekten av en avgränsad exponeringsintervention vid talrädsla med två olika färdighetstillägg. Den ena gruppen tränade på färdigheter som syftade till att stärka belöningssystemet (reward-focused training), den andra gruppen tränade på färdigheter kopplade till att identifiera och modifiera hotrelaterade tankar och tolkningar – särskilt kopplade till katastroftänkande eller dragandet av förhastade slutsatser (cognitive restructuring).
Mer om studiens upplägg
En grupp på 40 vuxna med uttalad rädsla att tala inför andra delades i två grupper och genomförde färdighetsträningen och exponeringen vid två tillfällen. Vid första tillfället presenterades idén med respektive upplägg, färdigheter och därefter genomfördes träning på respektive färdighet. Vid tillfälle två repeterades syftet med exponering, färdigheter användes och därefter genomfördes tre 5 minuter långa exponeringar som innefattade att hålla tre olika tal med någon minuts förberedelse. Efter exponeringen reflekterade klienterna över utfallet och därefter ytterligare färdighetsträning av respektive sort. I tillägg så fick deltagarna mellan tillfälle ett och två öva på respektive färdigheter i sitt vardagliga liv.
Vilket blev resultatet i studien?
Båda grupperna gick minskade i rädsla för muntligt framträdande och det fanns ingen skillnad mellan grupperna. Effekterna förbättrades mellan mätpunkt 2 och 3, vilket var före- och efter tillfället med exponeringsträningen. Det gällde både självskattad rädsla och ett sk beteendetestmått. Glädjande såklart, men alltså ingen skillnad med avseende på de färdigheter som tränandes – och något som vi vet mycket om sedan tidigare: att exponering fungerar.
När forskarna gjorde fler analyser av resultaten visade det sig att personer som i högre utsträckning hade problem med anhedoni hade fått en bättre behandlingseffekt om de var i gruppen som tränade på belöningsrelaterade färdigheter – men inte om de var i den andra gruppen.
Vilka slutsatser drogs?
Forskarna drar slutsatsen att även om tillägget med belöningsfokuserad träning inte ledde till bättre resultat på gruppnivå, gjorde det skillnad för gruppen av personer med anhedoniproblem. Något som ofta används som en indikation på problem med belöningssystemet. Eftersom studien inte undersökte i vilken utsträckning några belöningsrelaterade processer förändrades, behöver slutsatserna vara försiktiga, men att detta skulle kunna bero på att belöningsrelaterade processer är involverade i inhibitionsinlärning.
Varför är resultaten intressanta?
Även om exponering är en potent och effektiv metod så hjälper den många, men inte alla. Tyvärr är det inte heller så ovanligt med bakslag efter genomgången behandling. Utifrån resultatet i studien verkar det rimligt att fortsätta undersöka olika möjligheter att genom träning av belöningssystemet stärka dess effektivitet generellt och för de som svarar sämre på traditionell exponering.
Vill du veta mer om positiv affektterapi eller låg positiv affekt?
Läs mer på våra sidor: PAT, positiv affektterapi och anhedoni, låg positiv affekt.
Du kan också läsa mer i vår blogg, se relevanta inlägg här
Referens:
Regorius, A., Lepper, J., Melzig, C. A., & Benke, C. (2025). Augmenting in vivo exposure with reward-focused strategies: A randomized controlled trial providing preliminary evidence for improved outcomes in individuals with elevated anhedonia. Behaviour Research and Therapy, 104907.